På Väg!

När ni läser detta så sitter jag på ett plan på väg till London! Jag har tre veckors jullov, och jag kände att det måste utnytjas till att träffa alla mina nära och kära. Så efter att ha bokat biljetten till Öland, kunde jag inte låta bli att boka en till London med. De är en del av min familj med, min lilla Londonfamilj, och jag saknar dem varje dag! Längtar tills jag får träffa alla dessa knäppskallar igen ♥


Jag och Javi, i vår ungdom, under våran Reading-tid

Mina au-pair-vänner, Mie och Julie. (Ska träffa Julie igen, efter 2år :'D )

Mina vapendragare Alba, Anna och Barbara

Mitt eget italienska lyckopiller, Elia

Min favoritryss, och världens klokaste 19åring, Anastasia

Leto's personal (fråga inte varför jag har keps på mig..) 

Spanjorskor ♥
Friendship knows no distance ♥

7 Dagar, 20 timmar



 
 
Mina senaste dagar i mimiatyrbilder
 
Avskedsfest för Federica ~ Öl på en takterass i Dalston ~ Personalfest med de bästa ~ Nedräkning till Sverige ~ "Smörgåsbord" på Lisa's ~ Utsikt över London
 
 
Det är nu endast en vecka kvar tills jag står på stationen i Kalmar. Snart är den slut, "Den bästa sommaren nååånsiiiiiiin", som Alba skulle ha sagt. Har fått en släng av magkatarr, kan inte sova om nätterna, och börjar då och då grina okontrolerat på jobbet. Man kan säga att min kropp bekräftar ångesten jag har över att lämna London. Minst sagt. Anna spenderar dagarna med att peppa mig om hur fantastisk studenttiden är och hur ofta vi kommer hälsa på varandra, och ändå så somnar jag inte fören precis innan klockan ringer. Men det blir nog bra tillslut ändå ♥
 
 
Some pictures from the last days on my instagram. 
Just one week to go, then it's over, "The best summer evvaaaaaaaaah", as Alba would say ;) Can't sleep, having a stomachache all the time, and I randomly start to cry every now and then. Yes, it's my body telling me not to leave. But I'm sure it's going to be fine in the end. 
 

Hampstead Heath



Vi tog oss ut till ett av Londons grönare områden, Hampstead. Och för en dag låtasades vi att vi var nån helt annan stans än i en storstad. Vi bestämde alla att det är här vi en gång ska bo. 
 

Every day I get in the queue, to get on the bus that takes me to you

 
Söndag morgon, och det är aldeles för tidigt. London vaknar till liv, medan jag tar bussen genom stan. Det är jag, på väg till Leto, tillsammans med slitna tonåringar på väg hem från lördagnattens äventyr. Men i smyg så tycker jag faktiskt att det är lite mysigt att sitta på första parkett och se London sakta börja röra på sig.
 
 

Let us read and let us dance - two amusements that will never do any harm to the world ~ Voltaire

I torsdags var det som ni vet Sveriges nationaldag, och jag tänkte fira den för första gången. Var inbjuden till ett event av Londonsvenskar, och tänkte gå med min vän Alex. Men det blir sällan som man tänkt sig, och i slutändan gick vi till en annan klubb. Så det blev ett ganska osvensk nationaldagsfirande, men vi var lika glada för det. 

Sov på Alex's soffa et par timmar, innan det var dags för L'eto. Wohoo! Det blev mycket kaffe den dan... När jag slutat för dagen åkte jag hem och bytte om, och begav mig till Wimbledon. Där hade Heather sin avskedsfest, eftersom hon nu tänker lämna landet :(  Efter några timmar med Jellyshots, drinkinggames och (blunda nu pappa) corona i deras trädgård (eller i alla fall en liten grön plätt bakom huset) begav vi oss ut i natten och dansade tills fötterna inte orkade mer
 

The Big Tinerbox-reunion

 

Catalin och Max. Alltid med en ny mönstrad skjorta på lager :) 


Jag är den bleka, om ni undrar. Och så hittade jag en söt italienare (såklart)



En härlig blandning av föredetta, och nya Tinderbox-familjemedlemmar ♥

På rosa moln svävar jag omkring, och jag njuter av alla vackra ting, och jag tänker aldrig mer komma ner, tänker stanna här

Utsikten från Anna's balkong
 

Jag behövde verkligen komma hem ett tag. Vara med min familj, och rensa ut allt som har med London att göra. Men alla har en gräns för hur länge de klarar att inte göra någonting. För mig var det två månader. Sen kunde jag inte längre motivera mig till att gå upp ur sängen. Så till slut lät jag bli. Då visste jag att jag behövde göra något annat. Hur mycket jag än älskar min familj, så behöver jag ett jobb och socialt umgänge. Inget av det fanns tyvär på min älskade ö.  
 
Men jag är lycklig nu. Hjärtat är helt igen. Det tog tid, men nu känner jag att jag kan leva fullt ut, och låta alla träffa den riktiga Elin. Tjejen med livsglädje fanns där någonstans bakom all sorg. När det finns en person, som man är villig att göra vad som helst för att få vara med, och för att göra honom lycklig, inte längre vill ha en. När han bestämt sig för att livet är bättre utan mig. Då är det svårt att tro på sig själv. Hur ska någon kunna gilla mig, när han inte gör det? Men nu vet jag, att jag är fantastisk och älskad. (Om än inte av alla) Alla dessa fina personer som har valt att vara vän med mig. Jag kan fortfarande förundras av det. 
 
 
Jag är ledsen att jag inte kan vara med er nu. Men jag är så himlahimla lycklig, så jag hoppas ni har överseende. Jag ska spendera sommaren i London, och jag kan inte sluta le. 

"When a man is tired of London, he is tired of life." — Samuel Johnson


Jag har ätit frukost med Anna på Leto Belgravia. Där jag numera spenderar de flesta av mina vakna timmar


Jag har hängt på Urban Bar i Whitechapel, medan Elia jobbat. Blivit bjuden på Corona, och pratat om framtiden


Max och jag (aka. Massimo och Elina) besökte vår gamla kollega Catalin, på ett härligt fik i Angel. Fyllde på med energi i form av vegansallad och gratis kaffe. 
 

Har nu, efter att ha jobbat  8 dagar i rad, haft min första lediga dag, sen jag började på Leto. Så jag hade tid att flytta. Fick hjälp av Anna att släpa runt på mina väskor (som gick sönder precis innan vi kom fram). Bor nu hos världens sötaste lilla familj från Nepal. Blev bjuden på grillfest redan dag 2. Max kom och gjorde mig sällskap, och vi avnjöt massor av vin och mat från Nepal. Jag känner att jag kommer att trivas här :) 
 

Bergochdalbana, Ölandsluft och soffor


 
När jag flyttade till England, så fick jag ofta höra "Går det inte så är det bara att komma hem igen". Men oj vad det gick. Upp och ner, på min livs bergochdalbana. Med många fritt fall, men ibland vågde jag till och med blunda, sträcka upp händerna i luften och bara njutta av farten. 
 
Men allt roligt har ett slut, och jag kände att det var dags att lämna nöjesfältet och komma hem till familjen. Jag saknade dem så mycket. Och nu har jag varit hemma ett tag, gått långa promenader och andats ölandsluft. Gjort kroppkakor med mormor och kört bil. Och letat jobb. Som jag har letat. Men aldrig var det någon som sa "Går det inte, så är det okej att ge upp. Låt inte din stolthet hindra dig".
 
Så jag får säga det till mig själv istället. 
 
Elin, du har försökt ditt allra bästa. Du chansade, och man vet aldrig om det går förän man har försökt. Men bara för att du hade bestämt dig för att bo i Sverige den här sommarren, så är du inte sämre än att du kan ångra dig. 
 
Går det inte så är det okej, då är det bara att åka tillbaka. Och det är precis det jag tänker göra. Visst, det är ingen självklarhet att det kommer gå bättre där. Men arbets- och bostadsmarknaden ser lite anorlunda ut. Och jag har världens bästa vänner, som har lovat att låna ut sina soffor tills det löser sig. 
 
Så när ni läser det här, så sitter jag på ett plan på väg till mitt andra hem, mitt älskade England. 
Loondon, get ready, cause here I come

52 veckor, 12 månader, 1 år

Förra året hade jag en ganska avancerad årskrönika. Avslutade det hela med att säga "Ser nu fram emot det nya året. Hoppas att det blir lika händelserikt som detta. Men gärna lite mindre ångest och Hejdå, och mer vardag där jag vet vart jag hör hemma. Gärna mer dans och ett eget kök också".
 

Jag hade ju rätt om att det var händelserikt. Men mer ångest, farväl, och brist på eget kök har jag aldrig varit med om, som år 2012. Året som började så bra, slutade helt okej, men var mest förjävligt större delen av tiden där emellan. Så nån detaljerad tillbakablick tänker jag verkligen inte göra. Nu ska vi bara se framåt, och hoppas att vi känner oss mer hemma 2013.
 
Men jag bjuder på någar bilder på positiva minnen från året som gått:


Kusiner i London -London Eye

I love you London ♥

Kusiner i London -SvartVit


My Swedish LeavingParty

Hade alla mina bästa Londonvänner i samma rum för en kväll. Några som jag kännt i två år, och några som jag lärde känna förra veckan. Och alla var där för min skull. Fick alla att klä sig i blågult. Vi dansade till Robyn, drack snaps och åt köttbullar på tandpetare. Och så fick jag finaste presenten; alla skrev en hälsning på att stort papper, som jag nu ska ta hem och tapetsera väggen med ♥
 
 

AJKIA

Har idag besökt mitt favoritställe i England, IKEA! ;) Ätit köttbullar och inhandlat nödvändigheter till min avskedsfest, med tema Sverige. I blågul outfit ska vi dansa till ABBA, Roxette och Robyn, knapra pepparkakor och dricka snaps. Alla mina London-favoritpersoner i ett o samma rum, Längtar!

 
 
Har för övrigt börjat känna av lite sympton av magkatarr... Vet inte om det är på grund av min ångest över att lämna London, eller om min mage helt enkelt sympatikrånglar, med min väns, eftersom jag numera oroar mig mer över hennes problem än mina egna. Så mycket problem i denna lilla värld 

Spanish Night

Igår var vi nästan 20 pers som samlades i Albas lilla, lilla lägenhet. Vi drack sangria, dansade flamenco och åt paella. Precis som man tänker sig att varje spansk söndagskväll ser ut. Åh, denna märkliga, underbara blanding av personer som jag tycker så himla mycket om! Alla hade inte turen att fastna på bild, men jag fick med mina favoritflickor i alla fall. De är den enda anledningen jag kan motivera mig till att göra kaffe varje dag (förutom att betala hyran). Sverige, låt mig presentera: Alba, Ellen (aka Jag), Anna och Barbara :) 




Inte mitt allra mest fotogeniska leende, men får väll acceptera att det är så jag ser ut när jag är väldigt väldigt lycklig. 
(Och ja, när jag klär up mig, då är det pappas gammla skjorta som åker på. Blir inte mycket finare än så)

Primrose Hill

En ledig dag förra veckan åkte vi till Camden och Primrose Hill i Norra London. Vi valde novembers dimmigaste, gråaste dag, för att beskåda staden, men några kilometer kunde vi se i alla fall. Åh, vad jag älskar hösten och alla färger!




Bror i London -Del 2- Shopping och trafik(a)


Lite mera bilder. Som sagt var det mycket promenerande och mycket trafik, men vi hann också med att vila fötterna och shoppa mellan varven. Men på Harrods blev det mest fönstershoppande, innan vi tröttnade på alla människor, och vi gick o gömde oss i hörnet på en pub istället :) 


Bror i London -Del 1- Emirates Stadium

Har haft min underbara broder på besök i storstan. Under några dagar har jag stängt av allt och bara glidit runt med min favoritkille (Varenda jävel har trott att vi är ett par, och när jag förklarar att han är min bror, tittar de på mig som att jag är dum i huvet). Vi har fikat på Starbucks, vandrat gata upp och gata ner, shopppat, ätit indiskt, åkt massa tunnelbana, kollat in Harrods och Selfrideges, och förståss åkt ut till Arsenal och deras hemma-arena, Emirates Stadium.



 
 

Tidernas fulaste stolsdynor har kommit till L'eto Caffe

 
Detta, tillsammans med guldtak, IKEA-stolar, handritade blommor, vitt golv (vem har VITT golv i ett cafe?!), skinnsoffa, prickiga plastbrickor, marmorskivor osv. ger ett mycket ...rörigt intryck. Skulle vilja ha ett snack med personen som designade stället. (Troligtvis ägaren själv..)

Nedräkningen har börjat

 



Efter sådär ett år av tjat, kommer de nu allihopa, på slutspurten. De insåg väll att det gäller att passa på innan det är försent. Om bara 20 dagar landar lillebror på Heathrow, och precis en månad senare kommer kusinerna. Och där efter någon gång ska även ett par före detta au pairer komma över :) Åh, är så glad! 



Tidigare inlägg
RSS 2.0