Hejdå England, HejHej Sverige

Småländska skogar ♥

Vi visar oss alltid från våran bästa sida

Okej, de har fått mig att börja gråta några gånger.
Men de är för jäkla söta!
Och vi har haft massa kul ihop. Och de älskade sina presenter. Jack gjorde det riktigt svårt at åka, när han låg i sin säng, såg ut som att han skulle börja gråta, och gång på gång frågade "WHY do you have to go?"
De fick mig att börja gråta sista dan. Men bara för att jag insåg hur mycket jag kommer att sakna dem

Sovplats eller hem?




Kom på att jag nog inte har visat er mitt rum ordentligt. Så ni får en snabb titt nu, i packningstider.
Ganska litet, men det gör mig inte så mycket. Jag gillar det.

Men det jag har stört mig på är sängen. Jag är inte så kinkig, och kan sova på det mesta.
Men i tre månader har jag sovit på kuddar som bara är små knölar, och ett täcke som kryper ur påslakanet hela tiden, så man bara traslar in sig, och sover tillslut utan täcke. Ser verkligen fram emot att sova i min egen säng imorgon ♥


End of story

268099_242685202410910_100000082955116_1041385_4820590_n_large
Min sista dag som au pair
Man ska aldrig säga aldrig, men nu känns det verkligen så. Nästa gång jag gör detta, så är det med mina egna ungar. Den här gången när jag tänker "nu är det sista gången jag gör detta", så är det faktiskt så. Jag visste ju att jag skulle komma tillbaka till Sverige. Men nu har jag verkligen tvättat skoluniformer för sista gången.

Har funderat på vad jag kommer sakna mest. Självklart är det mina vänner, och livet utanför familjen. Men härifrån är det definitivt Jack (och möjligtvis spanjorerna i stallet). Trots att han fick mig att gråta i början, så har vi haft så jäkla mycket kul ihop, och jag har insett att vi har en hel del gemensamt. Kan jag få ta med honom hem?

Men nu är mitt liv som au pair över. Jag skulle nog inte göra det igen, men jag ångrar det verkligen inte. Det är nått av det bästa jag gjort. Det förändrade mitt liv mer än jag nånsin kunde föreställa mig. Nu väntar ett liv in London.

Slutet på en saga, och början på en ny


Mamma, pappa snälla säg att jag får behålla honom?


Jag: It's my last day here
Jack: No! Do you really have to go?
Jag: Yes, I'm flying back to Sweden, and your new au pair is coming tomorrow
Hattie: It's Abbey, Jack!
Jack: So? I like Elin!!


En au pairs bekännelser


- Jag "lånade" en bok av Louise (utan att fråga), när de var iväg på semester. Har nu läst ut den, och smygit tillbaka med den till bokhyllan

-Jag har brännt upp en kökshandduk. De har gasspis, och den låg för nära en av plattorna, när den var igång. Öpnade alla fönster, använde alla lukta-gott-medel jag kunde hitta, slängde resterna av handduken i soporna och gick ut med det till soptunnan. Förhoppningsvis märkte de inget. De har iaf inte sagt något

-Jag råkade missfärga en av Louises tröjor. Men hon har två till likadana, så jag la den unders, nederst, längst in i garderoben. Och hoppas att hon inte hittar den fören jag har kommit härifrån

-Jag har också haft sönder x antal glas, men de har ja bara slängt, och de har aldrig sagt något..

-Louise kom och frågade om jag hade sett hennes stretch-band, och jag sa att jag hade inte en aning om vad hon pratde om. Men jag insåg att det var det jag slängde i soporna för ett tag sen, då jag trodde att det var skräp

Dan före dan före dan


1 dag och 19 timmar kvar. Tajming

Nästa gång är de papperstidning som gäller ♥

Tusen tack för alla kort och brev jag fått! Jag blir lika glad varje gång. Men nu får ni ta en paus över sommaren, så lovar jag att ge er en ny adress till hösten :)


och vi pratar om vart vi ska just inatt, men jag antar att vi menar hela livet

Tumblr_lejxr7i0yw1qetmlko1_400_large
Ångest. Oro. Saknad. Rädsla. Panik

Jag vill inte åka härifrån!
Just nu kan jag inte alls se allt bra i att komma hem. Ju närmre jag kommer, desto mer panik får jag.
Sista gången tillsammans med Julie och Johanna.
Hela Englandstiden har det varit vi tre. Och idag har vi träffats en sista gång, och suttit och pratat minnen och framtidsplaner.
Hur ska jag kunna komma tillbaka till England utan dem?


Förvånad. Eller..? Nej?


Fick en mindre chock när:

-De hade städat upp sin egen röra i köket, när jag inte hade jobbat på ett par dagar

-Louise kom och bad om ursäkt för allt oväsen kvällen innan (Hon hade tjejmiddag och det var värre än en tonårimgs första ff-fest, lång efter midnatt)

-De hade tvättat OCH hängt upp sina egna kläder, under tiden jag var borta


Vad som däremot inte frvånar mig är, att istället för att ge mig en nyckel till grinden, har de lagt ut ett vedträ som det är meningen att jag ska stå på för att sträcka mig över och nå knappen för att öppna innifrån. Så nu måste jag stå där, hoppa upp, krampaktigt hålla mig fast med ena handen, och skrapa upp halva armen medan jag försöker hitta knappen på andra sidan. Jag ser ut som jag blivit misshandlad..


Att skiljas är att dö en smula

Blev inte mycket sömn inatt.
Legat vaken i flera timmar.
Tänkt. Minnen. Gråtit. Funderat på framtiden.
Just nu önskar jag att jag kunde pause tiden. Eller att allting var likadant när jag kommer tillbaka till England.
Lika mycket som jag vill åka hem, lika lite vill jag lämna England.
Jag hatar avsked. Och nu måste jag säga Hejdå till alla. Till alla de som blivit den största delen av mitt liv det senaste året. De har blivit mina bästa vänner, och jag har delat hela min Englandsupplevelse med dem. Hur ska jag kunna komma tillbaka, utan att de är här? Börja om på nytt igen.
Jag vet att jag kan få nya vänner, och att några av dem fortfarande är kvar. Men det gör ju inte att jag kommer sakna de andra mindre.  Ja, man kan hälsa på. Men jag veeeet att det inte kommer bli för jäkla ofta när de bor i ett annat land. Och det spelar ingen roll, för jag har vant mig vid att ha dem här, träffa dem nästan varje dag. Det är så jag vill ha det. Men man kan inte få allt man vill?


Lördag: Jobb
Söndag: Jobb
Måndag: Jobb och Säga Hejdå till Julie och Joanna
Tisdag: Jobb och Säga Hejdå (så länge) till Mie
Onsdag: Jobb och Säga Hejdå till Jule
Torsdag: Jobb och Säga Hejdå till gymmet
Fredag: Jobb och Packa
Lördag: Jobba
Söndag: Flyga hem


Ingen vet när om ett tag är,
men det är då jag vet vi ses igen
Ingen vet hur långt ett liv är,
men jag lovar att vi ses igen

Men det känns bättre nu
Här är allting som förut
Samma tavla med lite annan färg och annat ljus

Vi ses igen - Vildsvin



Man slutar aldrig förvånas

-Jag har nu i uppgift att även sortera föräldrarnas annvända kläder, och avgöra vad som ska tvättas och vad som kan användas igen

- Istället för att fixa diskmaskinen (som funkat halvtaskigt i över ett år) ber de mig att skölja tallrikarna extra noga (vilket inte gör nån skillnad) och diska alla glas för hand. Hade jag kunnat hade jag fixat den själv, men nu är det bara slöseri med tid..

-Varje morgon, ligger Simon i sängen fram till ca kl.9, tittar på tv och får kaffet serverat, medan Louise och jag stressar sönder och kör morgonkriget i köket. Det känns väldigt rättvist?

-Louse sa till mig att jag gärna får äta av salladen i grönskakslandet, för de har så mycket att de får slänga. Ändå köper hon sallad?! (Eller är det ungefär som att pappa har hela lagården full av kor, och ändå köper mjölk?) Plus att hon nu har kommit med mer och mer saker jag inte längre får äta, för det är "hennes", så nu är det bara pasta och vitt bröd kvar för mig. Och sen måste jag ändå slänga hälften av hennes bröd för att hon inte äter upp det innan det möglar..!!

“I always cry at weddings, especially my own” ~Humphrey Bogart


Stiligt värre

Efter 12timmars arbetspass är jag redo att slänga mig i säng. Min mage har varit själmordsbenägen hela dagen, så jag gav den en jäkla massa piller, och skickade den till psyket, och hoppas att den stannar där tills den mår bättre. För jag pallar inte detta mer.
Jack's mage hade ingen större livsglädje heller idag, och Louise sa lite sådär i förbifarten, när de var på väg ut genom dörren, att de skulle åka iväg nu, så jag fick vara hemma med honom.
Men vi har haft skitkul! Åh, jag älskar den killen!

Eftersom jag måste jobba hela helgen (Hejdå midsommarfirande i London) är jag ledig imorgon. Så det är Casey Baker och Windsor som gäller. Men jag vore ju inte riktigt jag, om jag inte ställde alarmet för att cykla till gymmet innan. Så det är precis vad jag tänker göra. Vem vill ha sovmorgon? Sova kan man göra i graven (Ska jag säga som sov bort halva förra veckan)

Älskar er, Godnatt


Det går upp och ner. Och för en gångs skull beror det inte på mina hormoner


Det har varit några dagar då jag har fått skulden för det mesta. Och Louise verkar på riktigt tro att hennes ungar klär på sig, äter sin frukost, borstar håret, packar sina väskor och borstar tänderna helt själv. Medan jagsitter och rullar tummarna. Och hur många gånger jag än försöker förklara att Hattie inte lyssnar på ett ord vad jag säger, så verkar hon inte förstå det. Eller så bryr hon sig bara inte.

Men så har vi haft ett par dagar, då morgonkriget har gått helt utan tårar. Vi har till och med haft tid att leka o busa, medan Louise sitter i mjukosbyxor med sin iphone. Och badtid och läggdags blir plötsligt hur roligt som helst. Vi har vattenkrig, sjunger, rider på ryggen, kittlas och läser sagor. Och trots att Louise är runt omkring dem så låter det: "Elin, titta på mig!" "Elin! Titta, titta vad jag kan!" Åh, det gör mig så glad! Då är det nästan att jag vill stanna lite längre.
Men bara nästan


Tvätta, Hänga, Stryka, Tvätta, Hänga, Stryka



Det här var hälften av det som väntade mig när jag varit borta ett par dagar.
Och de tror att de ska klara sig utan en au pair i fortsättningen?


Snaaaaart hemma

Nu är det bestämt! 3:e juli, 6.50 lämnar jeg England för den här gången. Och jag ser verkligen fram emot det. Innan, när jag planerade att stanna till Augusti, då var jag helt okej med det. Men nu, när jag vet att jag ska få komma hem om bara ett par veckor, har jag fått mer hemlängtan, och skulle ta flyget hem imorgon om jag kunde. Men 15 dagar och 10 timmar ska jag nog klara mig.
Nu har jag även insett att jag måste säga hejdå till alla fina vänner jag fått här. Bara Mie och Javier som är kvar när jag kommer tillbaka. Jag önskade att alla hade hittat sig en pokvän, och stannade i England med mig. Vad bra det hade varit. Jag får väll se till att knyta massor av kontakter på bröllopet imorgon ;)

Simon bara skrattade åt mig när jag sa att jag ska på bröllop, i ösregn, med 200 pers jag inte känner. Men sen tillade han att jag skulle tänka på honom som ska vara ute och spela polo hela dagen. "Jag är för gammal för det här." Jag får ju iaf forhoppningsvis vara under tak den mesta av tiden.

Så fort Simon eller Louise kommer hem ("Det blir inte sent" Jo, säkert..) åker jag till Casey, och imorgon blir det bröllop hela dagen. Eftersom jag inte kommer vara hemma o kunna blogga något, har jag tidsinställt några inlägg åt er. Så ni kan ha något att läsa. För jag vet att ni inte har nått bättre för er ;)

Puss o sånt

Från en strykbräda till en annan

Ledsen för lite dålig uppdatering. Men förkylning och jobb 13h/dygn, gör att jag tar all den tiden som blir över till att sova. Och då menar jag verkligen varenda minut jag kan få. Spelar ingen roll att jag gick till sängs direkt när jag slutade igårkväll, klockan åtta. Idag fick jag två timmars ledigt, och då somnade jag direkt.

Louises vän har varit uan au pair i ett par dagar, och då rasade hela hennes värld. Så på min lediga tid har jag varit och hjälpt henne. Heder till alla föräldrar som klarar hela barnens uppväxt helt själva. För ni förstår, här, skulle det aldrig vara möjligt..

Andas in, Andas ut osv.


Jag visste att jag inte skulle vara hemma på min lediga fredagskväll. Lär av dina misstag? Men när man börjar jobba 7am morgon efter är det liksom ingen idé att gå ut. Längtar efter att inte bo på min arbetsplats, så chefen inte kan komma o knacka på dörren och be en hjälpa till lite mer, då man inte måste fly hemmet för att slippa jobba lediga kvällar.

Fick först i uppgift att vattna Louises plantor. Läge att säga att det regnat hela dagen och att de redan simmar där ute i sina krukor?
Sen skulle jag få Hattie i säng, som gör mig galen med min oförskämdhet. "Elin, du kan inte säga åt mig vad jag ska göra. Jag säger till dig, okej?" "Ja, det var bra i skolan, måste du alltid fråga det?" "Du kan ju inte ens packa min balett-påse ordentligt, du vet att jag måsta ha strumpor med!" "Du bestämmer inte på det här stället, eller hur"? "Du vet att jag alltid har den tandkrämen, sluta fråga!" "Prata inte med mig!"

"Ja, visst. Självklart" (Nej, jag gör bara som din mamma säger. Nej, du använder alltid olika sorters tandkräm. Förlåt för att jag låtsas vara intresserad. Du har aldrig sagt att du behöver strumpor till baletten)
Honärfemår Honärfemår Honärfemår Honärfemår. Är det en ursäkt?


En fredag i punktform


-10x mer folk än syre på tåget i morse. Alla stod som packade sillar. Brukar inte ha nått problem med det, men när vi var nästan frame, kände jag hur det började svartna för ögonen och jag kämpade för att få i mig lite av det syre som inte fanns. Hade jag kunnat hade jag fallit ihop på golvet, men det fanns det inte plats för. På nått sätts lyckades jag hålla mig upprätt tills vi nästan var framme, då folk började resa på sig för att gå av, och jag klämde mig ner på ett säte som blev ledigt. Fick hjälp av en äldre man och en ung tjej, som hjälpte mig av tåget och gav mig vatten. Efter lite luft, nötter och kaffe så var jag på benen igen

-2,5 timmes enkel resa för en 10 min intervju på Job-centret. Var lite försenad, för alla jag frågade om vägen, visade mig åt olika håll. Men jag kom fram tillslut, de kopierade mina papper, fyllde i ett formulär och sen fick jag gå igen

-Har hittat en jättegod kryddblandning i ett av kökskåpen. Så nu dricker jag jul-te och laddar inför sommaren.

-Har varit på gymmet varje dag denna veckan, och börjar äntligen känna lite skillnad. Älskar kännslan av när man orkar längre, och kan lägga på några extra vikter.

-Har städats allt som städas kan i detta hus. När Louise kom hem frågade jag vad hon ville att jag skulle göra. "Det vanliga" Ja, men nu när jag redan har letat reda på varenda dammtussi hela huset och förrintat dem, vad vill du att jag ska göra då? Hattie, Louise och nyanlända mormor åkte för att hämta Jack från skolan, och har nu varit borta jagvetintehurlänge. Så jag fördriver min tid med att blogga, och är beredd att hoppa iväg och se ut som att jag jobbar, så fort de kommer tilbaka. Vad ska hon göra åt saken? Ge mig sparken? Ha! xD

Hemma snart!


Nu är det bestämt
.
Jag åker hem i slutet av juni, och kommer tillbringa sommaren i Sverige.

Och ärligt talat är jag väldigt, väldigt glad för att det blev som det blev. Jag börjar sakna er väldigt mycket nu. Och en sommar hemma, utan jobb, då jag kan göra vad jag vill och ha tid att träffa alla, är precis vad jag önskar just nu. Få en rejäl dos av alla jag älskar, innan jag åker tillbaka. För Ja, nu är även det bestämt. Jag tänker åka tillbaka till England, och försöka mig på ett liv här et tag till. Utan au pair'ande. Ha ett vanligt jobb, sluta på eftermiddagen, och komma hem till mitt eget hem. Gud, vad skönt det ska bli!

Men just nu vill jag bara hem.
För Öland och Kalmar kommer alltid vara mitt hem. Jag kommer aldrig "åka och hälsa på mina föräldrar".
Nej, jag kommer åka hem.

Krama pappa, hårt och länge. Äta jordgubbar. Springa barfota i trädgården. Hänga på Ica. Ligga vaken om nätterna och titta på film med bror. Läsa Ölandsbladet. Äta hembakat bröd. Dansa genom huset och sjunga högt. Cykla med mamma. Utekvällar på KM. Bada i havet. Äta mormors kroppkakor. Hälsa på kusiner. Se solnegången i jordhamn. Läsa böcker på svenska. Skype'a. Baka kakor. Klättra i körsbärsträden. Klaga på KLT. Promenera på kvarnholmen. Sitta på uteserveringen i Byxelkrok varma sommarkvällar. Gå på marknad. Cykla. Ta upp all plats i soffan och bläddra mellan alla tv-kanaler. Äta vad jag vill ur kylskåpet, när jag vill. Sola på balkongen. Lyssna på hög musik. Dricka hemmagjord fläderblomssaft


"Sometimes it's the smallest decisions that can change your life forever.” -Keri Russell


Åhhh, så mycket beslut att fatta över en natt.
Försöker intala mig själv att det inte är livsavgörande. Men ändååååååååååå! Hej, kom och hjälp mig! Jag som hade en sån bra plan, men nu måste välja en plan B. Och ingen av dem är riktigt vad jag vill. Och jag måste bestämma mig tills imorgon. Men hur det än blir, så kommer jag snart hem till Sverige, och jag längtar sååå!

Låt oss sova på saken

Tidigare inlägg
RSS 2.0