I'm walking on sunshine

 
Det var måndag och alla jobbade, så jag bestämde mig för att vara turist i min egen stad. Med kamera, promenadskor och sommarpratarna i öronen gick jag ut för att promenera i områden jag saknat, och stadsdelar jag aldrig upptäckt. 

Drack kaffe på bästa stället i hela London. (Sorry L'eto och Tinderbox) Kaffet är det bästa jag smakat, personalen ovanligt söta, och jag vill aldrig gå därifrån. 


Men lämnar det snart ändå, för att äta frukost på ett café som en främmande kvinna på gatan rekomenderar, när hon hör att jag frågar om frukost. Britter alltså ♥ Sitter länge och läser tidningen och studerar alla miljoner prylar i cafét. 


Promenerar runt i Shordeitch, tittar på streetart, hipsters och popup-stores som säljer konken-ryggsäckar.

Hittar en liten oas mitt i centrum, och låtsas för ett ögonblick att all biltrafik inte existerar. 
Promenerar längs kanalen bland turster och motionärer.


Går ända till Angel, stadsdelen där allt började, och det känns som hemma, mer än nånsinn.

Tar bussen till Camden och myser omkring där en stund, innan jag känner att både ben och huvud är alldeles för trötta. Så jag tar tunnelbanan hem till Anastasia, och tar min dagliga tupplur. Fint med vänner som ger en nyckel till sin lägenhet, så man när som helst kan åka och lägga sig en stund :) 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0