“We are what we think. With our thoughts, we make the world.”¨-Buddha



Förundras ännu en gång över hur mycket bristande språkkunskaper ger ett fördummande intryck. Det är en tjej på jobbet som har halvbra engelska, är ganska kort, och ny på jobbet så hon fråga mig en massa. Tillsammans har detta fått mig att dra slutsatsen att hon är antagligen 18 år, har precis slutat gymnasiet och flyttat till England för att hon inte orkar studera än.

Det visade sig att hon är 27 år, utbildad psykolog, och flyttade ifrån Italien för att det är väldigt svårt att få jobb där nu. Man ska inte dömma hunden efter håren, eller hur det nu var..



Förundras också över hur hur mycket man påverkats av att vara barn under 2000-talet. Är inte ett dugg imponerad av iphones, blueray, gps´och appar (okej, lite). Men kommer på mig själv att imponeras av att jag kan sitta här i min säng  i Arnos grove och skriva ett brev, som Julie sen kan läsa och hålla i sin hand i Frankrike. Jisses.


Nog med stora tankar för idag. Puss

Kön och personlighet går hand i hand


Min vän ifrågasatte igår, om jag inte egentligen är en man. Detta grundade han på att:


-Jag just nu funderar på att adoptera istället för att ha egna barn (när det är dags)

-Jag är inte särskillt intreserad av ett stort bröllop, och har inte ens funderat på "mitt drömbröllop"

-Min enda form av motion är maskinerna på gymmet

-De flesta av mina vänner är killar

-Jag väljer Guinness framför rödvin


Jag antar att det är motsatsen av vad samhällets och medias idealbild av en kvinna ser ut. Men sånt gör mig så fruktansvärt trött! Jag hatar när vi delar in människor i fack. Kön, hudfärg, ålder osv osv osv..
Jag är inte mer kriminell, för att jag har en annan typ av DNA och därför annan hudfärg än dig. Jag behöver inte automatiskt vara svagare än dig bara för att jag kissar på ett annat sätt. Ni fattar säkert. Man kan ju tycka att vi borde ha kommit nån stans år 2012, men jag är inte så säker..

Jaja, tack för mig. Nog med åsikter för en stund.
Vi hörs ♥


Fanpicture



'



Gårdagen

Igår hade jag satt alarmet för en joggingtur på morgonen, men vaknade till ösregn, så det var mindre lockande. Tog istället tunnelbanan för att få håret klippt. Efter ett par bakgator, och hjälp från okända personer lyckades jag tillslut hitta frisören. Bra blev det i alla fall.

Stannade vid "Smålands Coffee
" för lite svensk yoghurt, och gick sen till The National Theatre, och tittade på Landscape photographer of the year. Riktigt snygga bilder! Blev så inspirerad, vill ut med kameran direkt! Och har nu lite fler platser i England som jag vill besöka..  
Tänkte vara ännu mer kulturell efter det, och försöka hitta ett av Londons största bibliotek, men google tog mig till ett litet, privat bibliotek. Där man var tvungen att vara medlem för att komma in. (och medlemsavgiften låg på 4000kr om året, eller 180 000kr för ett livstids medlemskap. Vilket jag inte hade i fickan just då )

Promenerade istället i solskenet en stund, men sen var det inte så väldans mycket tid över, innan det var dags för kaffekok igen. Tiden försvann hyffsat fort, utan att särskillt mycket spänande hände.
Nu är det sanrt dags att vara på plats igen. Vi hörs!


En gåva från Gud



Andres: Elin ,vi pratade om dig igår. Hur välsignade vi är som har dig i våra liv.
Jag: ....
Andres: Ja, för hade det inte varit för dig så hade vi aldrig upptäckt den svenska cidern!



Betyder det att jag kan bocka av "Förändra någons liv" På min livs-lista?




En välsignelse


En onsdag mitt i veckan


Igår var en såndär dag då jag funderade på om det här med kundkontakt och kundservice är min grej. Människor kämpar så ortoligt mycket för att testa mitt tålamod.

Det är aldrig nån som beställer bara en kaffe. Nej, det ska vara en liten latte, med sojamjölk, extra shot espresso, extra varm, men inte för mycket skum, i en pappersmugg, med smak av vanilj och varm mjölk vid sidan av. Jag skojar inte. Precis när man fått ihop allt, efter att ha läst beställningen tio gånger för att vara säker på att man fått det rätt, kommer de o ändrar hela bäställningen. Och skulle man kunna få den med lättmjölk istället?

Jag vet inte ens om all sån här skit existerar i Sverige? Man vill bara banka huvet i väggen o skrika "Nä de gå fö faen int!" Men istället nickar man och ler, och frågar om det är nått annat man kan hjälpa henne med?


Men nog om det. Jag skulle kunna skriva en bok om londonbor på caféer.
(eller espressohouse/coffeeshop som det så fint heter)
Annars då? Är ledig idag å de då va. Städat lägenheten. Det bästa med att bo såhär litet är att städningen går på två minuter.

Insåg att jag har slarvat lite med Barometern-läsningen, eftersom jag har missat hela den här Juholt-avgår-grejen. Ojojoj. Och här går jag och lever mitt liv som vanligt.
Trodde först att jag läste samma nummer som sist, eftersom det mest stod om slagsmål utanför krogen, sommargäster om överklagade bygglov och förstörelser i Berga. Lite samma känsla som när man öppnar lönekuvertet, och man har stora förväntningar på vad som ska stå där. Men sen visar det sig att det var samma som föra månad. Och samma månad innan. Men jag älskar lönekuvertet och Barometern lika mycket för det.

Nej, nu ska jag sätta mig ner och uppdatera de som inte är lika hitech och moderna som ni, som läser bloggar.
Fram med penna, papper, kuvert och frimärken!

Medieval Banquet


I lördags var vi och firade en av Casey's vänners födelsedag. Platsen där det hölls var en medeltida resturang. Det var underhållning, så mycket öl man kunde dricka, fyra rätters middag och möjlighet att hyra medeltida kostym. Detta tillsammans med halva brittiska försvaret.. Ja ni kan ju tänka er själva.


När vinterisen ligger klar, kom ihåg mig då


Glasögontjej med svullet öga


Kacper: Vill du at jag ska fylla på allt till kiosken?
Jag: Nej, det är lugnt. Jag kan göra det.
Kacper: Men jag gör det snabbare, för jag är starkare än dig.


Sånna fördommar gör mig så förbannad, så då var jag ju tvungen att bevisa motsatsen, och sprang mig helt svetig. Samtidigt som vi alla sjöng högt till vår absoluta favorit låt.
För övrigt har vi fått ordentlig värme i kiosken, så nu kan man stå där i tshirt! :)


Mycket mer än så kräver jag inte.


Varför lägga pengar på dyr fotostudio?


Det går omkring en man i mina skor


Med fem minuters marginal väckte jag honom på sängen med packet, sång och tårta på sängen. Och vi hann med lite paketöppning innan dagen var slut. Så även fast han jobbat hela dagen blev han i slutet väldigt nöjd med sin födelsedag.

Innan dess hann jag med nio timmar Tinderbox, och en Colombiansk lunch med en colombiansk vän. Maten var väll ingen höjdare, men tror det mest berodde på stället. Vill inte dömma ut colombia bara sådär.

Nu ser vi bara fram mot helgen, då jag faktiskt är ledig. Vi ska till familjen Baker och fira jul och födelsedag. Och  hämta resväska som försvann. På lördag ska vi fira en väns födelsedag. Medeltida tema, armymates och gratis öl. Det kan sluta hur som helst, med andra ord.

Kram på er

Birthdayboy



Idag har jag slagit in födelsdagspresenter och julklappar (ingen konstigt med det) Imorgon är det Caseys stora dag. Tyvär blev det så att han jobbar inatt, och jag kommer inte hem fören starxt innan midnatt imorgon. Så det blir inget jättefirande. Men han kommer ha middag och lite godsaker vänandes på sig när han kommer hem, så får vi försöka hinna med lite presentöppning innan dagen är slut.

Oroa er inte, jag hälsar grattis från er med


Det var en gång..



Elin har utfört magi i köket igen. Hon satte ugnen på 200'c, och skar ett jack i ett par kycklingfiléer. Sen fyllde hon dem med soltorkade tomater, pesto och en ost hon tycker om. Hon lindade in dem i bacon, stekte dem lite snabbt och kryddade med salt efter behag. Efter de fått lite fin yta, satte hon in dem i ugnen cirkus 20 min tillsammans med grönsakslandets godsaker.

Hon lade det på ett silverfat och bjöd sin älskade,
och de levde lyckliga i alla sina dar.

The End.


"Alla saker i världen är gröna, undantaget de som inte är det."


Älskade Måndag


Jag kan ha varit den enda som såg fram emot att gå upp kl 4.45 en måndagmorgon. Men efter en söndag som igår, var det riktigt skönt med en måndagförmiddag, där det inte hände nånting.

Inte så mycket mer än att jag spillde kaffe på en kund och ett par killar försökte lura mig på pengar. Men så lätt går det inte med en bonnatös från norra Öland!
Har även blivit utsedd till Tinderbox nya skyltdesigner. Och officiellt blivit tränad i cakedisplay. Tyckte väll att jag hade koll på alla kakor och hur de ska hanteras, redan innan. Men nu är det officiellt, och det är ju alltid trevligt. Karriären går framåt, kan man säga ;)

Och imorgon kommer Casper tillbaka efter nästan en månads semester. Vår efterlängtade, högljuda polack. Med världens mest smittande skratt. (Värre än lillebrors fnitterattacker) "En milkshake och en milkshake är klar!" "Jag går till en trappa ner!"

Nu har jag precis gjort en sallad som ska få utgöra våran middag. Sen blir det nog att spela lite The Sims 3, som Casey och jag har köpt (a) Tror jag har två föräldrar som minns den ljuva sims-tiden in mitt liv. Ska försöka att inte bli lika beroende den här gången..

Kram på er

Efter regn kommer solsken, efter lördag kommer söndag


Jag tänkte; Yes, vi överlevde ännu en lördag. Sen kom söndag.

Började med att Tindebox ringde och väckte mig och bad mig komma tidigare, för en hade sjukanmält sig. Så jag skyndade iväg utan så mycket tanke på frukost. Sen började det roliga. Vi var en man kort. Vi fick ingen mjölkleverans, så vi var tvugna att gå till Sainsbury (englands ica) och köpa. Andra gången vi gick dit, var de tvugna att fylla på deras lager, så det tog en hel del tid. Medan han var borta var vi bara två kvar på Tinderbox, och det kom sjukt mycket folk. När mjölken till slut kom, hade vi en liter kvar..

I kiosken hade vi ingen walki-talkie som vi brukar ha, så när något tog slut hade vi ingen möjlighet att be om mer. Som tur var kom en av säkerhetsvakterna som jag är bundis med, så jag bad snällt att han skulle gå upp och säga till dem vad jag behövde.

Sen fortsate det att vara galet mycket folk, och jag sprang om kring som en tok i sju timmar utan rast eller mat. Men mitt i allt ihop kan jag stanna en sekund och se på oss och kan inte låta bli att skratta. Helt galet på det där stället.

Nu efter tio timmars arbetsdag är jag ganska glad att vara hemma, och ska lägga mig så fort som möjligt. För imorgon kl 05.00 börjar det igen.
Hur var er dag?

Every man dies. Not every man really lives - William Wallace




I often think that the night is more alive and more richly colored than the day. ~Vincent Van Gogh

Jag är ganska bestämd i min åsikt om att norra Öland är en av jordens vackraste platser, och hemma ligger ju alltid varmt om hjärtat osv. Men ibland kan jag inte låta bli att tycka att jag bor rätt fint nu med. Även om det är av en helt annan sort.


You're on the top of my to-do-list


Stackars Tindebox. De vill så gärna skära ner på våra arbetspass för att spara pengar. Men så kommer det massa folk, och vi kan inte ge bra service för att vi är för få personal. Och det ökar inte direkt chanserna för att de ska komma tillbaka. Sen i slutet på dagen så ber de oss stanna längre i alla fall, för att det är så mycket folk. Idag skulle jag ha slutat kl. sex, men ändrades till sju, ändrades till sex, till sju, till åtta. Haha, lätt att planera sin lediga tid.

För några dagar sen kom Julien, från den brittiska tv-serien "The Mighty Boosh" till Tinderbox. Jag hade ingen aning om vem det var, medan Max höll på att kissa på sig av upphetsning. Så det var väll tur att det var jag som tog hans beställning, för Max hade nog svimmat. Så nu borde jag väll kunna bocka av "se en kändis" på min att-göra-lista, även om inte jag visste att han var känd just då?

Appropå kändis. Idag kom det in en man på jobbet som jag kände igen så väl, men inte kunde komma på vem det var. Funderade på om det var nån an stammkunderna. Sen insåg jag att det var högsta chefen! Opsi.. Svettigt blev det. Hatar när de är där. Får sån prestationsångest.


Känner ni denna killen? Nä, inte jag heller. Men det sägs att han är känd.
Julian Barratt Comedian Julian Barratt of The Mighty Boosh appears at Other Music for a DVD signing on July 21, 2009 in New York City.

Varför måste man bli stor?




Finaste, Finaste tjejerna. Åh, vad jag saknar dem. Så ofta jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden, och kunde pausa den. Där och då. När vi alla var tillsammans. Jag vet att jag kan hälsa på dem, men jag ka omöjligt vara i Frankrike, Brasilien, Tyskland, Danmark, Österike och England på samma gång. När jag har för mycket hemlängtan då tänker jag bara att när jag vill kan jag åka hem igen, och ha hela familjen hos mig. Det är upp till mig, precis när jag vill.

Men jag kan inte bestämma över andras liv. Alla går vidare, och det är väll så det ska vara. Men det är inte alltid jag vill det. Önskar ni var här. Saknar tiden då det var vi mot världen.  Jag saknar er! ♥


Tinderbox

Här är lite bilder från den plats där jag spenderar mesta delen av min tid. Så hatad och så älskad. Ser ju inte så dåligt ut, eller hur? Ser ju liiite annorlunda ut vid lunchtid en lördag. Men ändå. Tycker absoult ni ska komma och besöka om ni har vägarna förbi London. Tinderbox finns i Angel, Stratford, Spitafield och på ett par ställen i Scotland.
Nu kan rösta på ert favorit kaffe-ställe i London (vilket självklart är Tinderbox) på The London Coffee Guide.
Tyvär är allt på engelska, och det krävs en liten regristrering, men jag är säker på att ni klarara det med :)

Tinderbox


Snabbaste, godaste, nyttigaste middagen (Hur fantastiskt låter inte det?)

Man tager vad man haver, tillsammans med en laxfilé som var på extrapris. Sveper in det i folie. In i ugnen ca 200', 30 min. Bredvid, i samma form kan man ha tex morötter och palsternacka i klyftor.

Tycker man att morötter låter tråkigt kan man döpa om det (lite som mattanterna i skolan tröttnade på ordet fiskpinnar, och började servera oss guldlaxfriletter istället). Jag väljer att kalla mina Lätt ugnsrostade rotrfukter delux
 
I mitt kylskåp fanns idag: tomater, blåmögelost, lime och öländsk örtagårdblandning.

image description
Inspiration från mor min

VojneVojne


Hej igen!

Vårat internet har inte riktigt fungerat. Därav den fantastiska uppdateringen. Pluss att jag är så förbannat trött av alla stängningspass på jobbet. Har nu sju på raken. När jag kommer hem är jag så uppe i varv, och kan inte somna innan kl två på natten. Sen sover jag till jag måste tillbaka till jobbet, och är supertrött hela dagen. Så börjar det om igen. En mjölkbonde har bättre dygnsrytm än mig.

Annars då? Jo, vi överlevde ännu en lördag på Tinderbox. Nätt och jämt. Mitt i alltihop trodde jag att jag skulle dö av mensvärk. Men äggstockarna lyckades inte knäcka mig den här gången heller. Lite lagom trötta fötter bara, efter att ha sprungit hela dagen. (Trots att det håller om, stöder, andas, dämpar och vad mer det nu är mamma vill att de ska göra)

Men nu ska jag sluta klaga. Är ju ganska nöjd med livet ändå.
Hoppas vi hörs snart ♥

Min rosa samling
image description


Appar och andra livsnödvändigheter

Har nu uppdaterat min iphone, så den är lika ny som alla andras. Nu kan jag prata med den osv osv. Efter några svettiga minuter kunde jag konstatera att jag till och med lyckats med konsten att behålla alla bilder och telefonnummer m.m. Lycklig tjej. Så nu sitter jag mest och leker med alla nya funktioner och appar. Bl.a. Google earth.

Nån som kan gissa vart jag är?

image description

Går du ut och vinkar nu så ska jag se om jag ser dig! ;)


Ytligt firande och djupa tankar

image descriptionimage description

Även vi kände att vi ville fira att 2011 är över, och tolvslaget välkomnade vi vid London eye. Fyverkerier, pussar och champange. Riktigt maffigt var det. Sen var det ju det att några andra också hade kommit på den idén. Förstår inte vem som skvallrade.. Det gick lätt att ta sig dit, för då vallfärdade alla åt samma håll. Men när det var slut skulle alla tusen människor åt olika håll. Mestadels stod vi helt stilla och kom ingenstans. Mycket närkontakt med andra människor blev det.. 3 timmar tog det för oss att gå 7km. Lite trötta fötter.



Men mitt i allt detta firande och lyckoönskningar blev det så jobbigt.
Fick ett sms från en vän hemma i Sverige som önskade mig gott nytt år, och hoppades att mitt 2012 ska bli riktigt bra. Precis som alla andra. Men hur svarar man då, till nån som är svårt sjuk? Hur kan man önska god fortsättning när man vet att det kommer bli raka motsatsen för honom? Han kommer antagligen inte ens att fira något mer nyår.
Jag vill så gärna skicka honom en hälsning. Men något får mig att lixom skjuta lite på det. Allt jag tänker skriva låter så fel. "Hur mår du?", Jag vet ju att han mår så dåligt som man bara kan. "Är så trött på allt regn nu", hur kan jag klaga på nått så litet, när han de flesta dagar inte ens kan ta sig ur sängen. Han skulle antagligen älska att få känna regnet mot sin hud igen. Att prata om mina små vardagsbestyr käns helt absurbt. Vad spelar det för roll? När han vet att han väntar något mycket, mycket svårare.

Men sen inser jag, det spelar ingen roll vad jag säger. Jag kan prata om väder och vind, om en kaffemaskin som gått sönder och önska honom att krya på sig. Bara jag hör av mig. Det är det enda viktiga. Visa att jag bryr mig. Att jag inte har glömt bort honom. Jag är säker på att ett enkelt "Hej" kan göra hans dag.

Glöm inte det. Glöm inte bort varandra. Skjut inte upp det. Gör det idag, imorgon kan det vara försent.
Börja med ett Hej, och se hur långt det kan ta dig.


Långtråkigt och Hemlängtan


För att skapa spänning i vardagen

Ibland påminner jag mig själv lite extra om att jag är blond. Jag har otur när jag tänker. Det går inte alltid som man vill osv.

Idag på morgonen tänkte jag att jag skulle ut och springa. Casey jobbade och jag hade inte så mycket annat bättra för mig. Jag hade min musik i öronen, och joggade runt ett par parker (Tittar man hela tiden in mot parken, och spelar musik så att man inte hör bilarna, så kan man låtsas att man är någon helt annan stans än i centrala London) och allt var frid och fröjd.

Tills jag kom tillbaka hem, och insåg att jag inte hade några nycklar. Vilket jag faktiskt tänkte på när jag gav mig iväg, men då tänkte jag "jag lämnar det olåst". Eftersom dörren till vårt rum går att öppna ändå. Men man måste ha nycklar till två dörrar innan, som låser sig själv när man stänger dem. Och mina nycklar låg i säkert förvar i Caseys rum tillhörande försvaret, där jag lämnat mina grejer efter jobbet, på nyårsafton.

Så där satt jag svettig, utpumpad och med frusen rumpa, och grannarna var inte hemma. Ett av husen längre ner på gatan håller på och renoverar och har därför en stege på sin tomt, så jag funderade på att fråga om jag kunde låna den, och klättra ion genom fönstret som jag hade lämnat öppet. Men det visade sig att jag inte behövde bryta mig in i min egen lägenhet, för Casey hade möjlighet att lämna jobbet och komma med min väska. Så jag och min ganska nerkylda rumpa kunde komma in tillslut.


Det hade aldrig hänt i Hörlösa.


24:e December 2011

Julafton är den enda dagen på året som man vet exakt hur den kommer att bli - Allan Svensson

Det är precis så jag vill ha det. Inga nymodigheter, inga överraskningar. (Även om jag var den som tog med en engelsman, som inte riktigt tillhör traditionen) På julafton vill jag bara ha mys med familjen, mat och paketöppning. Precis så blev det. Så jag är nöjd :)



Lite julepyssel

En sockerbagare. En Hörlösa-vy. Ett chokladfan. Och vårat granna lilla hus


Att klä en gran

Medan alla andra antagligen är mer än trötta på julen, har börjat jobba på sina nyårslöften osv osv. Då kommer jag lite såhär efter, och visar bilder från min jul. För att dra ut på det lite extra.
Vår julegran ska pyntas:




Årskrönika a lá Elin

2011 är över. Med både skratt och tårar har jag tittat tillbaka på året. Jäklar vad mycket som har hänt.
Jag har bytt jobb två gånger. Sagt Hejdå aldeles för många gånger. Blivit kär två gånger. Flygit sju gånger. Gråtit oräkneligt anatl gånger. Flyttat fyra gånger. Och en hel del annat.

Här har ni det.
Last year from my point of view:



Januari började inte så jättebra, då jag var hjärtekrossad, hade hemlängtan och trivdes inte i familjen Worthington. Men det rådde mina fantastiska vänner bot på. Jag och mitt au pair gäng besökte Bath och Oxford, festade och roade oss bäst vi kunde. Jag fotade massor i Bluebellwood, medan det var vinter värre än vanligt hemma.


Jag var nyfiken på England och upplevde så mycket jag kunde. Jag besökte Gloucester, Bristol och Camden market. Firade Kinas nyår, blev ett fan av Spring Offensive, träffade Mie för första gången, och planerade att studera fotografi till hösten



Mest händelserika månaden. Den bästa och sämsta på samma gång. Tog mitt bästa beslut som au pair, och sa upp mig. Några extermt jobbiga dagar då jag inte visst vart jag skulle ta vägen. Men sen vände allt. Jag trivdes i min nya familj, jag blev kär och jag fortsatte utforska England med mina fantastiska vänner. IKEA, pancake-day och Porthsmouth gjorde allt ännu lite bättre.



Jag storstädate ett hus. Vi festade på Qclub mer än vad som kan anses hälsosamt. Mor och bror kom på besök, och jag tog massor av Londonbilder. Nån gifte sig, och Casey fick en jäkla massa uppmärksamhet för att han föll av en häst.



Sämsta bildmånaden på bloggen nånsin. Min semester var slut, och jag tog mig an nya au pair uppgifter. Besökte Totally Swedish och legoland, kämpade för att ta mig någonstans utan buss och cykel. Och framför allt, besökte Dublin!



Sommaren närmade sig. Jag var på bröllop, gick massor av hundpromenader, så på hästpolo, längtade hem och sa Hejdå till nästan alla mina vänner som begav sig hem igen. Insåg att alla aupair-familjer är likadana och hade seperationångest.



Efter ett extremt jobbigt farväl, åkte jag hem. Åh, vad det var efterlängtat! Sen levde jag drömmen, med familj, god mat, bad, utgångar och dansveckor. Precis som det ska vara.



Jag var turist på min egen Ö, med Casey som sällskap. Var på vandringssemester på Höga Kusten, klättrade i berg och sa Hejdå ännu en gång. Två långa veckor bodde jag med Caseys familj. Letade jobb mest hela tiden.

 

Mitt Londonliv började på riktigt. Flyttade till Arnos Grove. Var på konsert, och upptäckte London. Blev en del av The-Tinderbox-family och blev tunnelbanependlare.

Jag lämnade tonåren, och blev ägare av en iphone. Så mycket telefonbilder blev det. Men även många promenader genom London med en Nikon D5000. Lärde känna min nya hemstad och njöt av livet.



Jobbade mycket. Gymmade mycket. Försökte fånga hösten på bild. Hänge med de få av mina vänner från Reading-tiden som fortfarande är kvar i England. Laddade inför julen.

Jag tränade på min latte-art, men annars så handlade det mest om julen, om jag ska vara ärlig. Och den blev precis så bra som den ska va. Luciatåg, pyssel och bak, julmat i massor med de jag älskar mest.


Ser nu fram emot det nya året. Hoppas att det blir lika händelserikt som detta. Men gärna lite mindre ångest och Hejdå, och mer vardag där jag vet vart jag hör hemma. Gärna mer dans och ett eget kök också ;)


RSS 2.0