Jag gör vad vi svenskar gör bäst





Igår fick jag bästa uppgiften ever. Sätta ihop en ikea-möbel.
Louise, min hostmum, frågade mig om jag trodde att jag klarade det och om jag hade gjort något sådan förut. Hey, det är ju nästan en förolämpning! Jag kommer från ikealandet, jag har  byggt en hel del ikeamöbler i mitt liv, och lärt mig av mina ikea-misstag. Och Simon, min hostdad, väldigt glad för att han slapp göra det själv, och var uppriktgt imponerad. "Well, I'm from Sweden", var mitt enda svar som förklaraing för mina skills ;)
Jag lovar att ni får se bilder på mitt mästerverk senare

“For every minute spent in organizing, an hour is earned.”


Vaknade utan att mobilen ringt. Kollar på klockan. Flyger upp ur sängen, kastar på mig kläderna. Kommer ut i köket. Allt är väldigt stilla och tyst. Tittar på klockan i köket. Jaha, nästan en timme för tidigt.

Väljer att ta en dusch istället för att krypa tillbaka under täcket. Får sen uppleva min första göra-iordning-för-skolan-halvtimmen, som Louise varnat mig så mycket för. Trötta barn och föräldrar. Skoluniform, borsta hår, skolväska, äta frukost, skor, borsta tänder. Allt på en gång

Sen försvinner alla, och hela huset andas ut. Och jag börjar med det som nu har blivit min rutin. Städa upp i köket, ungarnas rum, damsuga, torka golv, stryka, plocka iordning i resten av huset. Igår visade Lousie mig hur strykjärn funkar, (ja jag behöver fortfarande stryka pyjamas och sängkläder, men hon visade mig 10-sek-metoden, och sa att jag inet behöver vara allt för noga med strykningen, och att ingen av dem behöver vara supervälklädda på sitt jobb) och gick igenom vad hon ville att jag skulle göra osv.

Nu har jag lite ledig tid, innan Louise ska visa mig vart jag kan promenera med hundarna, och sen kommer Hattie hem från skolan.
Imorgon åker de iväg till Frankrike, och jag har insett att jag måset komma på vad jag ska göra med all min tid dessa tre veckor. Städa huset får ju vänta tills dagarna innan de kommer hem, och promenera med hundarna tar ju inte allt för lång tid. Språkskolan har lov, och de flesta au pairer måste jobba dagtid nu pga av att alla ungar är hemma från skolan..
Förslag? ^^,


.



Du vet att du är svensk om …


… du tror att det straffar sig att byta kö.
… du tror att Bamse är internationellt känd.
… du aldrig glömmer att berätta hur vädret och kaffet är när du skickar vykort från chartersemestern
… du på restaurang får mat som är lite halvljummen, men ändå bara nickar och ler artigt när kyparen frågar om det smakade bra
… du tror på allvar att svenska idrottsmän är de enda som inte dopar sig.
… du ler fånigt varje gång någon fortsätter ”Ja må han leva” med ”Och när han har levat”
… du ibland lägger in en liten rolig film i dina PowerPoint-presentationer för att ”lätta upp stämningen lite”
...leker "gissa vad en trerättersmiddag kostade?"-leken med dina vänner när du kommer hem från chartersemestern.
...tycker att en diskussion huruvida "kex" uttalas "tjeks" eller "keks" är givande.
...har dåligt samvete för att du inte går ut när solen skiner.
... du jublar inombords när du får höra att det har regnat hela tiden där du bor medan du har varit på semester utomlands.
... du gnäller på bensinskatten och du gnäller på att du känner dig fet, men ändå tar du ofta en sväng med bilen ner till gatuköket.

.


Typiskt Svenskt


Elin Hjärta Frukost

När man varit utomlands ett tag kan man börja fundera på vad det är man saknar mest hemmifrån. (Den svenska maten, förtom familj och vänner, i mitt fall) Vad som är typsikt svenskt. Plus att man alltid får frågan om vad vi äter i Sverige, och om alla fördommar är sanna. (Är alla blonda, går det isbjörnar på gatorna och är det snö året runt?)

Jag har träffat den typiska engelsmannen. Rödhårig, lantlig brittisk dialekt, jobbar som vakt utanför Buckingham palace, dricker mängder av te och spelar fotboll. Och nu har jag (blond, lagom och van vid snö) lovat honom en typsik svensk middag. Så, vad är erat förslag för en genomsvensk middag?
Jag tänker saker som köttbullar, falukorv, sill, fläskpannkaka, stekt strömming, jansons, smörgåstårta, bruna bönor, blodpudding, kroppkakor, kalops, pyttipanna.
Vad tänker ni? (Dock vet jag att många av dessa rätter är svåra att göra i england, för att de helt enkelt inte går att få tag på álla råvaror och ingridienser)(Och om jag ska försöka övertyga honom om att svensk mat är så god som jag säger, tänker jag nog välja bort blodpudding och bruna bönor första gången)

Och vad är typiskt svenski för er, i övrigtDansa runt midsommarstången, inte prata med någon på bussen, ordet lagom, saab och volvo (en gång svenskt, alltid svenskt), IKEA, blondiner, snö, kräftskivor, abba, snus, jantelagen, Kalle Ankas julafton, utan åsikter, dansband, klämmdag, fika, innebandy?

Och på tal om detta tyckte jag att denna hemsidan var lite rolig

Första dan på jobbet



Tyvär kommer ni inte få se några bilder på de två små sötnötterna jag tar hand om här, på bloggen. Men om ni ber snällt skulle jag kunna mejla över några. Jag använder redan kameran flitigt. Men jag kan bjuda på en bild på mitt sällskap för de kommande tre veckorna istället :)
(Hej lång bildtext)

Gud välsigne alla de föräldrar som klarar dessa födelsedags kalas varje år. Första dan på jobbet innebar för min del; 13 st 5åringar, höga på socker och uppstimmade av varandra. Yes. Jag frågade Simon, mn hostdad, hur de överlever dessa kalas varje gång. Hans enda svar var "Allcohol", haha x) Jag är iaf helt slut nu, men det var kul faktiskt :)

Imorgon blir det till att storstäda igen. Besvikelsen när allt ser ut som innan, fast x10, när man några timmar innan var så nöjd för att allt var så rent och fint. Men Hey, jag klagar inte. Jag tycker om att ha det rent och snyggt, och det är en liten extra tillfredställelse när man kan se sig omkring, och stolt kan konstatera att det är tack vare en själv som det är så fint. (Men deras dammsugare är lite scary. Den låter som en traktor, och är nästanpå samma storlek. Men vi ska nog bli kompisar snart, han och jag.

Sovmorgon till åtta imorgon, Vardagslyx!
Vi hörs!

Jag gjorde upp en eld för dig, och nu brinner hela skogen


Tumblr_liqkkk2i4w1qd28soo1_500_large

Dom
pratar om något underbart
jag är där och kan berätta
Stort
större än jag nånsin trott


Det snurrar i min skalle - Familjen


Första dagen på resten av mitt liv


Mitt liv är både rosa och fluffigt, guldskimrande och mjukt i hörnen
.
Just nu svävar jag uppe bland molnen,
och vi får väll se hur lång tid det tar innan jag landar på jorden igen.

Jag flyttade ut från Worthington i fredags kväll. Känns lite konstigt att ha dessa fem månader bakom sig, på bara några minuter. Inga stora avsked här inte. Men Lisa gav mig en kram, och jag höll på at trilla baklänges av förvåning. Men sen var det bara "Hejdå, lycka till". Jag kommer inte sakna dem, och de kommer inte sakna mig.

Sedan firade jag min flytt, med de bästa, i Reading. Tror det var en av mina bästa utekvällar i Engalnd, faktiskt. Jag var i ett lyckorus hela tiden :)
På lördagen fick vi inte särskillt mycket gjort, och igår flyttade jag in hos nya familjen i Ascot.

Det var kärlek vid första ögonkastet, och jag stortrivs. Kastades rakt in i förberedelser för 5-års kalas och packning för tre veckors semester. Igår blåste vi ballonger, dukade, handlade mat och förberedde lekar. Och nu väntar vi bara på att 13 st 5åringar ska invadera huset. Och mitt i detta håller de på att packa och göra sig iordning för att åka skidor i tre veckor. Hon hade försökt fixa så jag kunde komma med dem, men det var försent att boka fler platser. Istället ska jag vara hemma och promenera med hundarna och ev hjälpa dem med att träna hästarna för polosäsongen! Tre veckor, med huset för mig själv. Jag klagar inte ;) Så vill ni komma och hälsa på mig är det ett väldigt bra tillfälle nu :)


På rosa moln svävar jag omkring
och jag njuter av alla vackra ting
och jag tänker aldrig mer komma ner
tänker stanna här
för evigt

CK - På rosa moln


This is our last goodbye


Sista jobbardagen hos Familjen Worthington!
Sen är jag friiiiiiiiiii! Gissa om jag är lycklig?!
Ikväll har vi defenitivt något som ska firas! :D
2 dagar och 6 timmar, tills Louise hämtar mig på stationen.
Första dagen på rsten av mitt liv

Jag funderade över vad jag kommer sakna här.
Ehe.. tja.. Inte ens hemmagymmet är ju något som är värt att sakna. Men.. Isabellas bästa stunder, kanske. Eller grejen att de alltid har jordgubbar, hallon eller vindruvor hemma (på nått sätt ska man ju utnytja att men bor med överklassfamilj). Granny såklart, de få gånger hon har varit här.
Men ja, annars ska jag nog klara mig ganska bra.

Förresten, efter alla olika tips och förslag, blir det tillslut armband till tjejerna, en flaska vin och ett kort med fint ihopdiktat bullshit om hur bra jag har trivts. Jag vet att de kommer älska det

P.S jag kollade precis med Lisa, och jag behöver inte babysitta något, och jag sa att jag säger Hejdå och åker ikväll. So now it's for sure, ikväll säger jag Hejdå till Worthingtons, för gott!


Mission completed

Nu ska jag inte hålla er på sträckbänken längre. Det var inte riktigt meningen att uppdatera er så dåligt, men det har inte varit så mycket tid över. Som min vän skulle ha sagt, I having to much fun. (Och så jobbar jag ju lite ibland också)

Men för att gå tillbaks till helgen, som var den rörigaste på länge.
På lördag morgon åkte jag till london och träffade familjen Jensen. (mamman från Danmark, btw) Deras två tjejer var jättesöta, och jag skulle bara behöva jobba 15-20. Ingen strykning, ingen städning. Gratis gymkort. Bo i London. Så så långt lät ju allt bra. Men pappan skrämde mig lite. Jag vet inte hur många gånger han sa focus, strict och routines. Skulle någonting i rutinerna gå fel, skulle allt rasa. Jag fick en känsla av att mitt jobb skulle bli väldigt enkelt, men de skulle inte bli min familj. Och det är ju precis det som jag flyttar ifrån nu. Men de sa att de gillade mig, och ville att jag skulle medela kl 18 dagen efter, om jag ville börja jobba för dem.

Straxt efter ringer Clarie från Bracknell, och säger att hon gärna vill att jag blir hennes au pair, men att hon måste prata med sin man först, men lovar att ringa tillbaka inom en timme. Jag träffade henne förra veckan, under en speeddate i hennes bil. Hon har två pojkar, 5 och 8 år. Liknande sysslor som jag har nu. Lika nära till Reading. Så allt verkade okej, men det kändes inte helt hundra. Det var lite Lisa över henne, och det klickade inte riktigt. Men jag visste att jag inte har råd att vara för kräsen, även om jag önskar att jag kunde gå helt på magkänsla.

Jag har samtidigt mejlat med en au pair från Henley, som precis ska lämna sin familj. Hon åker hem för att börja plugga, men hon säger att hon verkligen har trivts i sin familj, och tycker om dem jättemycket. Hon har pratat med sin hostmum som gärna vill träffa mig. Tyvär har jag inget nummer till henne, och jag var i London hela helgen, så jag kunde inte ringa henne. Men jag mejlade henne mitt mobilnummer innan jag åkte, och hoppades att hon skulle läsa mejlet, och ringa.

På söndag eftermiddag har jag fortfarande inte hört någonting från nån av familjerna. Så mitt enda val är att ringa Londonfamiljen. Jag vågade inte vänta längre, och hur dåligt kan det bli? Tre chill månader i London skulle jag väll klara. När jag ringer dem, säger de att de vill ha en referens från Worthington, och hon undrar om hon kan ringa Lisa. (..Well.. No) Jag förklarar hela situationen, och säger att jag bett att få en referens på papper, och hon säger att hon vill prata med sin man först, och sen ringa tillbaka.

på måndagmorgon smsar Louise från Ascot, den första familjen jag träffade. Hon frågar om jag redan hittat en annan familj, eller om jag fortfaranda kan tänka mig att jobba hos dem, för det funkar fortfarande inte med deras au pair. Jag säger Ja på direkten. Det var ju detta jag hoppats på hela tiden, så det var ingen tvekan.

Vi hade fortfarnde några små problem,
Hon behöver någon till September, och jag kan bara stanna till augusti.
Hennes nuvarande au pair ska få besök av sin mamma, och hon känner sig dum för att kicka ut henne.
Hon vill inte hamna på kant med sin vän Clarie, som sagt att hon ville ha mig också.

Men hon smsar mig lite senare och säger att allt är okej, och att hon kan hämta mig på stationen på söndag.
Lycklig, lyckligare, Elin!

Så, ledsen för att det dröjde. Men nu har ni hela historien. Och jag hoppas verkligen att jag kan säga
Slutet gott, allting gott


Hög på Livet



Den 23:e mars 2011
Det betyder att det är exakt fem månader sen jag flyttade till England!

Lyssnade på Engelska radion imorse, och de sa att vi kune få upp till 18'c idag. Senare hörde jag på svenska radion (när jag stryker är det Mix Megapol som gäller) att det kunde bli -5'c i norra Sverige. Ha, då kände jag verkligen att jag är på rätt ställe

Solglasögon, skinnjackan, titta på pojkar som spelar fotboll i parken, äta lunch på uteserveringen
Little Miss Olsson - living the dream, och möter våren i England


Inte bara det, jag föll jäkligt snabbt också



Someone like you - Adele

Jag älskar den här låten. Så otroligt fin.
Texten. Melodin. Hennes röst ♥
Lyssna och njut



I heard that you're settled down,
That you found a girl and you're married now,
I heard that your dreams came true,
Guess she gave you things I didn't give to you,
Old friend, why are you so shy?
Ain't like you to hold back or hide from the light,

I hate to turn up out of the blue uninvited,
But I couldn't stay away, I couldn't fight it,
I had hoped you'd see my face,
And that you'd be reminded that for me it isn't over,

Never mind, I'll find someone like you,
I wish nothing but the best for you, too,
Don't forget me, I beg,
I remember you said,
"Sometimes it lasts in love,
But sometimes it hurts instead,"
Sometimes it lasts in love,
But sometimes it hurts instead, yeah,

You know how the time flies,
Only yesterday was the time of our lives,
We were born and raised in a summer haze,
Bound by the surprise of our glory days,

Nothing compares,
No worries or cares,
Regrets and mistakes, they're memories made,
Who would have known how bittersweet this would taste?


Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg


Dagen då mina drömmar slog in
Plötsligt har allt fallit på plats igen. Så ni kan andas ut. Det jag i hemlighet gått och hoppas på, hände tillslut.
Mer än så säger jag inte, ni får veta mer senare.
Cliffhanger!

Manage me I'm a mess
Turn a page, I'm a book
Half unread
I wanna be laughed at
Laughed with, just because

I wanna feel weightless
And that should be enough

Maybe it's not my weekend
But it's gonna be my year
And I'm so sick of watching while the minutes pass as I go nowhere
And this is my reaction
To everything I fear
Cause I've been going crazy I don't want to waste another minute here

Weightless - All time low


Söndagkväll


Helgen har varit jättebra, och jag har stundvis kuna släppa all stress, och bara njuta av livet i England. Jag har träffat en familj, och har kontakt med några andra. Men allt är fortfarande väldigt rörig, stressigt och oklart. Jag orkar inte beskriva läget så mycket mer detaljerat just nu.
Vi hörs en annan gång, Godnatt <3


British Hockey


Förra veckan var jag o tittade på Isabellas hockey match. De är så otroligt söta, när de springer omkring i ett totalt kaos, men verkligen ger allt hela tiden. De spelar 2x15min med fruktpaus emellan. Haha, det hade varit lagom för mig!
Jag vet inte vad jag mest kan likna sporten med. Innebandy på gräs? Med lite annorlunda klubba, boll och mål. Anatgligen andra regler också. Så kanske inte allt för mycket gemensamt.. Men grundprincipen är den samma. Ja, ni fattar nog?




Uppdatering II


Det är nog nästan 15 familjer jag har fått tips om
, av andra au pairer, som behöver familjer. Några har jag fått mejladresser till, och andra har lovat att prata med familjerna och sedan höra av sig. Det är helt otroligt hur alla ställer upp. Au pairer håller ihop. De är min familj som Worthington aldrig var. 

4 st familjer har kontaktat mig på aupiarworld. Den som är mest intresant beskriver sig såhär: "We are a very active family and enjoy outdoors activities, swimming, going to the gym, goofing round in the park, and we enjoy healthy food." Åh, kan det bli mer Elin? :D (Men säg inte till mamma att de bor i London)

Nu ska jag på jobintevju i Bracknell. Familjen jag har pratat med i telefon, och som behöver en au pair som kan börja nu. Men nu jag är lite lugnare nu, för om det inte blir något med dem, så vet jag att jag har en hel del reserver.

Nu har det ju helt plötsligt blivit dags för helg också. Så ikväll ska jag försöka glömma all familjestress, och njuta av en låååång natt i London tillsammans med Julie, hennes syster och Johanna :)

Pussisar!

P.S Finns det en oskriven regel som säger att jag borde köpa presenter till Worthington innan jag åker, liksom jag gjorde när jag kom?


Uppdatering


Läget ändras från minut till minut här.
Kastas mellan hopp och förtvivlan. Och det är med skräckblandad förtjusning som jag räknar ner dagarna. 9 dagar. Sen bor jag inte hos Worthingon längre. Lycka över att äntligen få komma härifrån. Stressen och oron över att jag faktiskt inte vet vart jag tar vägen då.

Vad har hänt sen sist? Jag har regristrerat mig på aupairworld.com (och hoppashoppas att inte Lisa eller någon hon känner, hittar mig där), gjorde snabbt en profil, och tror jag har mejlat nästan tio familjer som verkar okej. Tog knappt en timme innan jag fick svar från den första. Tyvär bor hon ganska långt bort, och jag vill ogärna lämna Julie och Johanna.. Men de är en plan B.

Jag har också kollat upp lite olika hostel och möjligheter att söka andra jobb osv. Men jag tycker att det borde finnas nån familj i hela England som behöver en au pair. Det vet jag ju att det gör. Och annars borde det ju finnas någon soffa jag kan sova på tills jag hittar dem.

Men bäst av allt, jag ska träffa kvinnan jag pratat med i telefon, imorgon :D Två pojkar 5 och 8 år, liknande de arbetsuppgifter jag har nu, de bor inte allt för långt ofrån Reading. Och jag kommer få följa med till deras hus i Frankrike! Så hoppashoppas på dem!
Men jag har fått en massa tips om familjer som behöverau pairer nu. Jag är så sjukt glad för alla som ställer upp,  hör av sig och vill hjälpa. Det kan bli ganska jobbigt att stå på egna ben ibland, men jag har så otroligt fina vänner som håller mig i handen, och jag vet att de aldrig kommer låta mig falla ♥

Ta inte illa upp, men jag vill inte tillbaka till Sverige än.
Jag ska inte! Punkt

P.S Lisa var tvungen att jobba sent (inget hon berättade för mig förståss) men det inebar att Tim kom hem innan, och jag kunde berätta för honom om min lilla bilolycka. Kan inte beskriva hur lättad jag var över att slippa säga det till Lisa. Jag har gått och oroat mig hela dan för hur hon sulle döda mig, efter att hon haft ett långt, argt tal om att jag måste vara mer försiktig och hur frunktansvärt det är osv. Men Tim är lite mer cool. Han ryckte på axlarna och sa "Okej. Blev den andra bilen mycket skadad? Inte? Nä, då så.."


Happy fuckin' St Patricks day


Förra veckan var vi iaf pepp på att fira

Glad St Patrick's day
. Jag borde väll fira, men jag vet inte hur eller varför. Och jag inte riktigt på firar humör. Jag vill varna för en aningens negativt inlägg, och jag ber om ursäkt i förväg.

Jag gör allting fel, och de klagar hela tiden. Även tjejerna. Och även de saker jag förut gjorde rätt, göt jag nu fel, även om jag gör på precis samma sätt. Och imorse krockade jag med bilen. Inget arvaligt, man kan mer säga att vi snuddade varandra, och det syns knappt på bilen. Men jag har en kännsla av att Lisa kommer att döda mig

Jag lovar att jag ska försöka uppdatera er så gott jag kan. Men just nu står det ganska stilla. Familjen jag pratat med, som skulle ringa tillbaka, har inte hört av sig. Jag har fått lite tips om en del familjer som behöver au pairer, men har inte fått tag på något telefonnummer än, utan bara mejladresser till deras gamla au pairer.
Så just nu kan jag bara vänta

Yesterday, all my troubles seemed so far away
Now it looks as though they're here to stay
Oh, I believe in yesterday

Yesterday - The Beatles


Lite såhär känner jag just nu


Me ♥ Weekend


Det bästa med Ikea :D

Jag är hemma med Anna för tredje dagen i rad, hon är sjuk och hemma från skolan. Eftersom jag inte har så mycket annat för mig, kan jag ju halvägs till helgen, sammanfatta föregående helg för er.

Jag började på fredagskvällen hemma hos Julie
. Vi såg film, åt middag och hade allmänt mysigt. Vi tog ordentlig sovmorgon, och träffade sedan Johanna på tåget mot Croydon. Vi hittade vårat mål, Ikea, och jag var i himmelriket ;) Vi hann inte vara där så länge, men vi hann med det viktigaste, Resturangen och livsmedelsshopen.

Vi åkte sen hem till Johanna och gjorde oss iordning hemma hos henne, innan vi åkte till Oxford. Vi såg Spring Offensive spela, och gick sen vidare för att dansa på The Bridge.  Julia och Johanna åkte hem, och jag avslutade natten med fint sällskap på hotell i Oxford. Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det behöver inte alltid vara något negativt ;)

Efter lång sovmorgon tog jag tåget till Reading och träffade Johanna o Julie för lunch och skvaller. Sedan följde jag med Julie hem, och gjorde mig iordning innan jag skulle träffa min ev. nya familj. Och ja, hur det slutade vet ni ju redan

Måste säga att jag var mycket, mycket nöjd med min helg!
Och förresten, nu får ni inte skicka brev till min englandsadress längre. För hur det än blir, så kommer jag inte att bo här om 1½ vecka. Kan bara hoppas att jag har en ny adress att ge er då


Det går inte alltid som man tänkt sig


Åååååhhhhh, jag orkar inte!
I två dagar var min värld rosafluggig och mysig
Sen sprack bubblan

Morgonen började med att Isabella sa att hon behövde vara tidigare i skolan idag. Så vi åker tidigare än normalt, och precis efter ringer Lisa hem (vilket hon aldrig brukar göra, så det är min vanliga otur) Hon smsar mig sen och säger att hon ringt hem, och Anna sa att vi redan åkt, och talar om för mig när skolan börjar, (för det visste jag ju inte?) att vi inte borde åka så tidigt, och att i framtiden ska vi åka 7.55.
Ska jag aldrig göra rätt? Det är omöjligt att tillfredsställa alla här..

Sen visade det sig att den nya familjen inte behöver mig längre. Vilken tur att jag inte sagt till min familj att jag åker hem om två veckor, så att jag då står utan jobb och boende? Ehe.. Om det ändå vore så väl.
Men, hon gav iaf mitt nummer till en av hennes vänner, som behöver en au pair. Jag har nyss pratat med henne, så nu kan jag bara vänta, och hoppas på att hon vill ha mig

Vad gör jag om jag inte hittar en annan familj?
Då får mitt äventyr ett lite annat slut än jag tänkt mig..

Ikea [Eeykeeeyaa]




I lördags gjorde Julie, Johanna och Jag den långa resan för att ta oss till Ikea. Av bilderna att dömma, förstår ni kanske vad den huvudsakliga anledningen var? Jag var i himmelriket! :D Ikeas mat har nog aldrig smakat så bra! Självklart var vi tvungna att stanna till i livsmedelsshopen på vägen ut, för att ta med det viktigaste hem ;)
(Men kan inte bli annat än irriterad på engelsmännen som äter pommes till köttbullarna.. Inte helt okej)


Vårkännslor

 

Väderkarta

14'c idag. Inte het fel! Det börjar likna vår :D


Tell everybody i'm on my way, And i'm loving every step i take


Sitter och läser mina blogginlägg från de första månaderna i England. Allt var så rosafluffigt och underbart.
Vad hände?
När och varför?

Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag inte orkar längre. Jag har tröttnat på att gråta mig till söms, att konstant oroa mig för att göra fel, och känna mig så fruktansvärt obekväm så fort Lisa är hemma.
Det är inte värt det

Allt har hänt så jäkla snabbt. Innan jag helt hade bestämt mig för att jag ville byta, så bad jag Julie fråga hennes hostmums vän om hon fortfarande behövde en ny au pair, bara för ifall att. Hon fick mitt nummer, och ringde mig i lördags. På söndagen eftermiddag var jag och hälsade på dem, och på kvällen berättade jag för Lisa att jag slutar om två vekor. (Det är så länge jag måste stanna enligt kontraktet vi skrivit under)

Jag bestämde mig för att säga till Lisa att jag skulle åka hem för att jag kommit in på en skola i Sverige, som börjar redan i April. Visst, det känns inte helt rätt att ljuga. Men jag tror det var det bästa för att snabbast komma härifrån och överleva dessa två veckor. Annars hade min förmedling velat placerat mig någon annan stans, och jag var tvungen att bo med dem tills de hittat en ny, medan de vet att jag vill byta för att jag inte gillar dem. Nu går det förhållandevis snabbt och smärtfritt.

 När jag berättade för Lisa sa hon bara "Jaha, när åker du?"
Jag sa att jag var var ledsen för att jag lämade dem tidigare än bestämt, och hon svarade "I'm not bothered at all". Jag frågade om hon ville berätta för tjejerna, eller om jag skulle göra det. "Ärligt talat tror jag inte att de bryr sig, så det spelar ingen roll." Då kände jag verkligen att det var rätt sak att göra, för jag betyder inte ett skrutt för dem.

Det känns så jäkla rätt med den nya familjen! Jag vet att Worthington också kändes bra från början, men att det kan ändras. Men jag känner att det är värt att chansa. Och nu har jag gjort det en gång, så allt är inte lika skrämmande nytt. Jag ska fråga om allt jag är osäker på, prata med henne, och göra allt jag kan för att bli bundis med ungarna. Som alla vet, Vägen till en mammas hjärta, går genom barnen ;) Nöjda barn, nöjda föräldrar!

Tydligen hoppades pojken på en blond au pair, för de hade de aldrig haft förut. Så där låg jag på plus redan innan :P (Innan de träffat mig, visste mamman bara att jag var från Sverige, så ni kan ju gissa vad hon sa när han frågade)
Lilltjejen kom och frågade sin mamma om hon fick rama den nya au pairen, så jäkla söt!

Så nu gäller det bara att stå ut i två veckor till.
Jag räknar dagar som aldrig förr, och ser fram emot det så jäkla mycket! :D


Två veckor, två veckor, två veckor!


182236_149426681785453_100001543672369_298299_501053_n_large

JAG ÄR SÅ JÄKLA LYCKLIG!
(Och så fort jag får tid, ska jag tala om varför :D)

Dreaming, hoping, for another try
I’ve been looking, searching, deeper down inside
And if I loose my way, I’ll find another road
‘Cause I can make a change on my own

I’m moving on and I’m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone, I can be who I wanna be
Start living my life for me
I believe that finally I’m moving on





The poetry of the earth is never dead. ~John Keats





Pic: Me
Porthsmouth 6/3 2011
Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/11 ISO 200


"People do not believe lies because they have to, but because they want to” -Malcolm Muggeridge


Tumblr_lhn6xexdl81qcwt54o1_500_large
Funderar, tänker, överväger och fantiserar
Vågar jag?
Tänk om det blir värre?

Och OM jag skulle bestämma mig. Skulle jag klara att se henne i ögonen och säga sanningen?
Eller kommer jag ljuga och bara smita?


Det finns finns faktiskt väldigt fina människor som ljuger också.
Tex han, som när jag ringer och frågar om han är i närheten, för jag behöver skjuts, ljuger och säger att han inte alls är långt bort, och kör sen mer än en mil, för att skjutsa mig ett par kilometer.

Eller han, som när jag ringer sent en kväll, ljuger och säger att han inte alls sov, och sedan betalar dyrt utlandssamtal, bara för att fördriva min tid

Och en annan, som morgonen efter, ljuger och säger att han inte alls ät trött eller bakfull, och sedan går upp för att ge mig frukost på sängen

Det är kärlek. Och jag är så tacksam för alla underbart fina människor som finns
Men sen var det det där med att ljuga. Nu ville jag mest lyfta fram några bra vita lögner, för att ni ska komma över på min sida.
Hur fel skulle det vara? När jag gör det helt utan kärlek..


Pimp your pancake


Med anledning av pancake day i tisdags, har resturangen Giraffe tävlingen Pimp your pancake hela veckan. Man kan gå dit och beställa pannkakor, och vilken typ av tillbehör man vill ha, dekorera sina pannkakor bäst man vill, och sedan skicka in en bild och vara med och tävla om bäst pimpade pannkakan. Eller så kan man bara gå dit o äta jäkligt goda pannkakor. 
Jag samlade ihop ett gäng au pairer som sällskap, och nu har jag äntligen fått mina efterlängtade pannkakor. Och jäklar vad kreativa vi var ;) 








"Don’t count every hour in the day, make every hour in the day count.”


Hemmagym is the shit
. Jag har sån träningsvärk att jag knappt hat kunnat gå på två dagar :D
Jag var ju så lycklig för ett tag sen, för att jag kunde springa igen utan att få ont i höften. Ha, trodde jag ja! Nu kan jag knappt gå till stationen utan att få ont.. Jag ska börja hänga mer hemma hos Johanna, för hennes au pairfamilj har precis flyttat till ett nytt hus, med pool. Känner att det kunde vara bra för min kondition, då jag varken kan jogga, rida eller har tillgång till cykel.

Det är nu exakt två månader sedan jag flög hemifrån, och senast såg alla älsklingar hemma. Men det är inte många månader kvar nu! Jag vet att jag sagt det förut, men jag fattar verkligen inte att det kan gå så snabbt!

Pussar från, En arbetsskadad au pair som städar, stryker och plockar iordning allt som kommer i hennes väg. Ni kommer att slåss om att få bo med mig


"A friend is one who believes in you when you have ceased to believe inyourself."

Flera obligatoriska turistbilder på julie och Mig från Porthsmouth:







Allt är så mycket bättre när man är  två♥


Havet, Julie och meningen med livet


Porthsmouth, det var där Julie och jag spenderade våran Söndag. Det kändes ganska långt ifrån det vanliga gråkalla England. Det kändes mer som en turistort på en ö i medelhavet. När man promenerade i hamnen, satt på en av uteserveringarna, solade och åt glass, då kändes skrynkliga skjortor, tidiga mornar, skrikande ungar och överkokt pasta väldigt långt borta.

Hög på livet, är nog det som bäst beskriver känslan under dagen :)


St John's Cathedral

The real good coffeeshop

Viktoria's park

Kalmar konstmuseum?

Man kunde köra racerbåtar! :D


Spinnaker tower

Utsikt från spinnaker tower

Vi försökte hitta Frankrike. Men vi såg senare på en karta, att det vi trodde var Frankrike, troligen inte var det :P


"Promise me you'll always remember: You're braver than you believe, and stronger than you seem, and smarter than you think." -Christopher Robin



Jag skulle åka till Wokingham ikväll, för att fira Debby's födelsedag. Lisa sa att hon kunde bli inringd från sjukhuset, så jag behövde ha min mobil med mig, ifall hon behövde ringa mig och jag var tvungen att åka hem. Efter den gången hon sa "Om du får några problem, ring mig inte", tyckte jag det var lite kul att ikväll få säga "Jag går nu. Men bara ring, om du behöver mig. Hejdå"

När vi skulle hem missade vi tåget, för att Julies klocka gick ett par minuter fel. Nästa tåg var litelite försenat, vilket gjorde att jag missade tåget jag skulle byta till i Reading med en minut, och fick vänta i nästan en timme på nästa.
Sedan promenera ensam hem i mörkret, genom en engelsk liten by, medan kyrkklockan slår tolv.
England ger mig tålamod och mod

Nu ska jag försöka sova en liten stund innan det är dags att gå upp och ta hand om Hundar, ungar och hembrygt äppelvin. Nä, sån tur hade vi inte. Hästar va det visst. Sen tänkte jag ta igen lite sömn när tjejerna är i skolan. Men jag skymtade en hel del skrynkliga skjortor, och de slutar skolan "tidigt" (dvs kl 16). Så vi får se hur det blir med det.

Kill kill i maggropen, nu stänger jag dagboken

Bit ihop eller Bryt ihop?


Vad gör ni? Bryter ihop eller biter ihop?
..Och vad ska jag göra?
Tumblr_lhk08orgjt1qeieyjo1_500_large

Fru Hjärter Dam ditt skratt är allas lycka
ditt ansikte den vackraste fasad
En glädjens blåa ögon kan man tycka
men din sorg har spridit vemod i vår stad
Fru Hjärter Dam kom hit jag famnar om dig
och jag ger dig sen en dos av ensamhet
Fru Hjärter Dam låt ensamheten ta dig, tills du gråtit ut din hemlighet

Dina tårar Hjärter Dam
Vill bara trösta så när faller du i gråt när faller du isär
När faller du för vinden som ska bära allt det där
När faller du tillbaka till den du faktiskt är

Fru Hjärter Dam - Lars Winnerbäck


Pannkakor vs Semlor


Tumblr_lhp713et2v1qf30uco1_500_large
Tumblr_lhpx5lwffs1qgvm4oo1_500_large
41b778c5f314_large

Tisdag den åttonde mars tvåtusenelva
Pancakeday, fettisdagen, internatonella kvinnodagen, Debbys födelsedag, Siv's namnsdag

Jag vet att ni sitter o käkar semlor där hemma nu. Måste säga att jag är lite sugen faktiskt. Har ju sett alla annonser, tester och bilder i Barometern. Har jag tur finns det kanske på IKEA, om jag tar mig dit på lördag som planerat. Men här i England är det pannkakedagen, och det är inte så dåligt det heller. Har varit så jäkla sugen på pannkakor de senaste dagarna. Jag tror det är mitt undermedvetna-engelska-jag som har gått o längtat efter pancake day.

Om ni äter några semlor åt mig, så äter jag några pannkakor åt er.
Deal?


Life is what happens to you while you're busy making other plans -John Lennon


Planen för att överleva fram till helgen:
(Okej, det där var kanske lite väl negativt. Så illa är det inte. Det är dagarna som går som är livet. Vilket betyder veckans alla dagar, och inte bara helgerna. Och jag ska verkligen bli bättre på det där med att fånga dagen och njuta av varje ögonblick)

Måndag: Dubbel lektion på dansskolan
Tisdag: Språkskolan och fira Debbys födelsedag
Onsdag: halvvägs till helgen
Torsdag: Pannkakor med tjejerna
Fredag: Behöver jag säga mer?

Se till att njut av dagen, det är ju måndag va fasen! :D


Det kommer dagar
då min himmel inte alls är blå
ja det kommer dagar
när tiden går så sakta som tid kan gå
när ingenting nej ingenting
blir som man tänkt

Ja det kommer dagar
då nästan allt är för svårt att förstå
och man tvingas in på vägar
där det kan kännas allt för tungt att gå
men även de mörkaste av dagar
ska jag söka efter ljus här ändå

Ja det är dagarna som går
dagarna som går
som är livet



Los Angeles, Mallorca, Frankrike..?





Gissa vart vi har varit idag? :D


Some people go to priests; others to poetry; I to my friends. ~Virginia Woolf



En av de saker jag älskar med fredagar är att äntligen få kliva ur gummistövlar och stalljacka, gå upp på sitt rum med en kopp kaffe, sätta på musik, sminka sig, sätta på sig några mer smickrande kläder och börja tagga för en utekväll med tjejerna ♥

Oakford Social Club igårkväll med Johanna, Julie, Debby, två svenska tjejer, ännu fler au pairer och massor av vänners vänner. Love it!
En av dem erbjöd mig jobb som au pair, utan varken ungar eller hästar. För £110/veckan skulle jag stryka hans skjortor, städa och göra hans bacon-ägg-bakedbeans-frukost. Synd att han förmodligen inte var så seröst, för annars hade jag börjat direkt!

Idag har jag varit på au pair-träff. Träffat massor av nya au pairer, och nu fick jag känna mig sådär gammal och erfaren igen, då många av dem bara varit här i några veckor. Det var rena speeddatingen, då kvinnan som annordnade det fick oss att byta platser med jämna mellarum, för att få någon ny att prata med. Haha, jag älskar det!

Ikväll ska jag babysitta. Inte mig emot egentligen, för jag hade inte orkat något annat :P (vaknade just från en timmes powernap) Vet att jag kommer somna tidigt ikväll, och då kommer jag vara fit for fight för dagsturen till kusten med Johanna och Julie imorgon :D

Simma lugnt!


“I don't have a photograph, but you can have my footprints. They're upstairs in my socks.” -Groucho Marx



Lillebror skulle nog säga att de har rymt. För inte är det "fängelsehål" i alla fall.
Kanske dags att byta ut dem nu?


“I think that was a moment of cool panic there.” -Ron Atkinson




Ni kan släppa paniken som hållite er i ett krampaktigt grepp de senaste dagarna (ni behöver inte ljuga) Det är inte fel på varken kameran eller usbportarna. Datorn fick ett tillfälligt breakdown, men nu funkar det som det ska igen. Så nu kan jag visa er en bild på min frukost i onsdags ^^


Weekends are a bit like rainbows; they look good from a distance but disappear when you get up close to them. ~John Shirley


Fuck Yeah Photographics

Av någon anledning var jag supertrött igårkväll, och jag somnade tidigt. Så idag var jag riktigt utvilad när fiol och piano väckte mig för en stund sedan.

Det blir nog inget Oxford ikväll. Men jag deppar inte över det, Oxford finns ju kvar. Men det är fortfarande Johanna, Debby och utekväll som gäller. Plus ett till gäng au pairer och nytt uteställe i Reading.
Men nu, te och bädda-sängar-dags
See ya!


I don't care if monday's blue
Tuesday's grey and wednesday too
Thursday i don't care about you
It's friday i'm in love

The Cure - Friday I'm in love


So don't freak out and believe



Pic: Me
Bluebellwood 16/11 2010
Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/6.3 ISO 200


Where's the pain when you walk out the door
It doesn't hurt like it used to before
Where's the love that we couldn't ignore
It doesn't kick like a pill anymore

Sometimes I'm just missing
Missing You
I miss missing you

Missing You - The Saturdays



Torsdag den tredje mars tvåtusenelva



Pic: Me
Bluebellwood 16/11 2010
Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/6.3 ISO 200

Torsdag idag. Vilket betyder fredag imorgon. Wiieee! Inte mig emot! Men var det inte måndag alldeles nyss?
Förhoppningsvis ska Debby, Johanna och jag till Oxford imorgonkväll. Och på söndag planerar Johanna, Julie och Jag att åka till kusten, Bournmouth närmare bestämt :) Najs!

Idag harjag varit inne i Reading och träffat Debby. Också en ganska ny bekanskap, men jättehärlig tjej! Hon älskar chokladdigestive, tycker jag är stark som kan gå egenom Primark utan att köpa något, och säger "Cykelparkering förbjuden" hela tiden, för det är det enda hon kan på svenska, haha! x) ♥

Igår kom det paket hit, till mig för en gångs skull. I vanliga fall signerar jag alltid allting som levereras hit, utan att ha en aning om vad det är. Men den här gången visste jag att det var något så upphetsande som en gramatikbok. Julie och jag har beställt den tillsammans, (för de är äckligt dyra. £40 för en ynka bok. Som vi bara ska använda några månader) så nu jäklar ska här pluggas gramatik! Jag är pepp på språkstudier som aldrig förr. Patan skulle se mig nu! Så nu ska jag bli superskillad på engelsk gramatik (eller om jag har tur, iaf förstå det vi gjorde i typ högstadiet)

Förresten, har ni tänkt på att vi nu är inne i den första vårmånaden i kallendern? Det börjar arta sig! Även om det för tillfället är det vanliga gråtrista englandsvädret här..
Men nu, promenad med hundarna.
Later!

Vänta, en grej till! Grattis mormor på namnsdagen! (och till alla andra Gunvorar också)


Ny design


Ni har kommit rätt. Det är fortfarande Little Miss Olsson som bloggar om sitt liv som au pair. Ni behöver inte oroa er. Jag ar bara ändrat utseendet på bloggen. (Vilket har tagit hur jäkla länge som helst. men jag har gjort det i smyg, så ni inte skulle märka något, fören allt var klart) Vad tycker ni?

Har även ändrat kodningen, så ni som har haft problem med att den på vissa datorer sett konstig ut, varit för stor eller skev osv. Är det bättre nu? Jag hoppas det :)

Enjoy!


Panik!


Upptäckt en bra sak och en dålig sak.
Det verkar som att det inte är kameran det är fel på (bra sak) utan usbportarna i min laptop (dålig sak). Vad gör man åt det?! Jag kan inte föra över bilderna från min kamera och jag kan inte använda alla de bilder på externa hårddisken. Precis vad jag behövde, såhär i ansökningstider


Dagens mest.. roliga, oroande, förvånande, sorgliga?


Jag:
Vet du om du kommer vara ledig vid påsk?
Julie: Vad är påsk för något?
(Vi antog bara att hon inte kände till det engelska ordet för påsk)
Vän: Du vet det med att Jesus dog på ett kors, och återuppstod.
Julie ser oförstående ut
Jag: Den tiden på våren då det är fjädrar, chokladharar och kycklingar överallt.
Julie: Jaha, menar du det! Jag älskar påsken!

Jag vet att hennes mamma är jehovas vittne, och att hon inte har någon tro, men jag trodde att detta var omöjligt att missa. Det visade sig sen att hon hade hört talas om denna jesusgrejen, men hon visste inte att det var därför vi firade påsk..


Mera grattulationer


Lisas födelsedag idag
. (Som allt annat fick jag veta det genom Granny. Tur att hon iaf sa något, så jag hann gå till Bodyshop och köpa nått så personligt som duschcreme och parfym)
Familjen hade ju inte involverat mig i några uppvaktningsplaner, så jag hade ingen aning om vad som skulle hända. När jag kommer ner på morgonen sitter hela familjen runt köksbordet, Lisa öppnar presenter och på bordet står fyra muffins (vi är fem pesroner med mig). Jag ger henne min present och säger grattis. Jag känner mig så extremt obekväm och har absolut ingen aning om vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Det är så mycket jobbigare än vanligt när det är en intim familjehögtid. Vill de ha mig där eller inte?
Då förvånar jag mig själv, genom att helt enkelt fråga om hon vill vara ensam med sin familj. Själv hade jag haft svårt att svara Ja på den frågan, även om jag velat. Men jag tänkte att det var ju Lisa, och hon brukar ju inte ha några problem med att vara ärlig. Men det var okej. Och Tim sa att han hade en muffins till mig med om jag ville ha. (Jag hade tänkt visa er en bild, för de var supersöta, men kameran vägrar sammarbeta..) Egentligen var det lite för mäktigt och sött för mig så tidigt på morgonen, men vad gör man inte för at försöka bli en liten del av gemenskapen?

Men vad jag tycker är viktigare att uppmärksamma än min hostmums födelsedag, är min fars mellannamn. Grattis pappa på Ernst-dagen!

Nu är de ute och äter middag tillsammans. Men det var tydligen för mycket begärt att de skulle berätta det för mig innan. Jag fick veta det när jag frågade Anna om hon ville ha spaghetti och köttfärssås till middag, och hon svarde att de skulle äta ute. De sa inte ens något när de gick. Bara "Vi ses senare".
Jag tycker inte vi är så bra på att leka familj

Stora killen




Grattis allra finaste morfar på födelsedagen!
 85 år, det är inte dåligt! Önskar dig en toppendag. Saknar dig massor ♥

(Blev i princip rånad av telefonbolaget idag. 70 kr (!) tog de för att jag skulle få prata några minuter med morfar idag. Men man fyller ju bara 85 år en gång så :))


RSS 2.0