Jag kommer hem igen till jul, jag önskar samma sak som du. Det är bara du och jag som vet, jag kommer hem igen till jul



Godafton! Hur har eran dag varit? Jag har varit ledig idag. Inte för att jag märker någon strörre skillnad från de dagar jag jobbar, för jag har inte behövt göra så mkt än. Au pair jobbet har inte fått mig att gå in i väggen om jag säger så ;)

Jag började dagen med en jogging runda. Var lite förvirrad över vilken sida av vägen jag skulle vara på, men Lisa sa att det typ inte spelade någon roll..?
Senare så åkte Joana (grannens au pair) och jag in till Reading. Vi löste allt med parkerings-,tåg-, och biobiljetter. Mycket stolta över oss själva x) Vi såg facebookfilmen, social network, vilken var helt okej men ganska lång och seg.
Nu har jag fått lite pumpasoppa och pratat med far och bror hemma. Så allt är ganska fint just nu :)

En bra och en mindre bra nyhet:
Mindre bra; jag får inte åka hem fören den 23:e december, för de jobbar fram tills dess. Egentligen ville hon att jag skulle åka hem den 24:e, men jag sa att det är ju då vi firar, så det vore trevligt att vara hemma då. Jag hade gärna åkt hem tidigare eftersom jag älskar alla julförberedelser. Men att se alla julförberedelser häromkring kan nog bli ganska tufft. Måste åka in till London dagarna innan jul!

Bättre nyhet: Jag får vara hemam två veckor! Vilket betyder massa tid att hinna träffa och umgås med alla. Me like! :D

Så nu blir det att kolla flyg, tåg och buss hem. Gäller nog att vara ute i god tid för att få ett bra flyg dagarna innan jul. Och sen vill jag komma hem så fort som möjligt och gärna slippa spendera hela "dan-före-dan" på buss.. Sj:s hemsida vägrade ju funka förut "/ Så får kolla igen. Vet inte om det är värt att flyga från Stockholm till Kalmar? Får kolla runt lite :)

Hoppas ni alla har det bra där hemma!
Xoxo

Arga lappen



Haha, jag älskar argalappen.se, det finns så mycket underbarar människor i vår värld xD

Man måste få vara stolt över sig själv ibland, och det är vad jag är idag

Japp, då var min första vecka i det nya landet avklarat. Och det kan nog inte ha börjat bättre! Jag trivs som fisken i vattnet. Som handen i handsken och är som gjuten i gärdsgården, som min kusin skulle ha sagt ;)

Började med ordentlig sovmorgon
, och efter det promenad med hundarna.
Vid 10.30 väntade en tvåtimmars körlektion. Kändes lite konstigt att behöva sätta sig där igen. Jag som var klar med körskolandet.. (Har fått en ny körskolebibel, men på engelska denna gång. Jippie..!) Eftersom han inte visste hur mycket jag kunde var jag tvungen att köra omkring på tomma landsvägar och i villaområden i typ en timme. Men sen blev det iaf lite rondellkörande. För att krångla till allt lite, så har de även "minirondeller" där det är andra regler än i de vanliga. Typiskt engelsmän att krångla till allt mer än nödvändigt! Förutom lite småmisstag så gick det bra. (Har glömt att man måste vrida på huvudet överdrivet, för att de ska fatta att man kollar ordentligt)
Läraren var skitskön! Det tog lite innan jag fattade vad "Eykeyaa" var för något xD Någon som har en gissning? Han tyckte iaf väldigt bra om de svenska köttbullarna :P

För att göra detta lite mer till det äventyr det faktiskt är, bestämde jag mig för att på egen hand ta mig till Oxford. (Äventyret igår blev ju lite förmildrat eftersom jag fick skjuts både dit och hem) Jag lyckades fixa biljett och hitta rätt tåg, och satt som bäst och hyllade mig själv för att jag fixade allt så bra, när tåget efter att ha stått stilla ett tag, åkte tillbaka samma väg som det kom ifrån. Fail. Tydligen skulle man ha bytt till buss där.. Jag började prata med en annan tjej som också missuppfattat det där med bytet, och med gemensamma krafter hittade vi tillslut fram till Oxford. Det visade sig att hon också var au pair, och kände familjen Worthington (som jag bor hos) Hur stor är chansen? x)

Väl framme strosade jag omkring i Oxfords centrum, shoppade, drack kaffe och studerade människor, försökte ringa från en telefonkiosk (bara för sakens skull) men man kunde inte ringa internationella samtal -.- Men mest av allt gick jag omkring och log och bara njöt.

Familjen är iväg på Bonfire night, vilket jag pinsamt nog hade glömt att det var ikväll. Så om ingen snart loggar in på ett chattvänligt ställe, ska jag nog börja titta på GossipGirl boxen som jag tog med mig. Låter inte helt fel i mina öron :)


Dagen i bilder:

Han var awesome!


Me. You. Coffee. Heaven


Hittade detta ställe, de gjorde inte tårtor. De skapade konstverk. Och jag vet var jag ska köpa min bröllopstårta! (Det gulligaste var att de hade en bröllopstårta med två killar! Älskar antihomofobin)


Älskar alla dessa bygnader i Oxford


Den ser inte riktigt ut som en typisk engelsk dubbeldäckare, men kind off?


Tillbaka i Goring. Här ska jag helt klart ha romantisk middag någon gång. Någon som är på? ;D

Kan ni fatta att den där försiktiga, lilla Elin har gett sig iväg helt själv till ett främmande land, till människor hon inte känner? Där hon ger sig iväg till okända platser utan att egentligen veta exakt hur hon ska ta sig dit. Hon pratar engelska som om ingenting, men en främmande person hon just mött på tåget. Jag kan inte riktigt förstå att den tjejen är jag.

Take me back, to the place where I could feel your heart


Streatley 27/10 2010.
Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/11 ISO 200.


If I die clutching your photograph
don't call me boring, it's just cause I like you
Oh, take me back
To the place where I could feel your heart
Is this the end
Or just the start of something really, really beautiful
Come by and see me, I'm a love-letter away


And if I had a ticket, I would stay in Biscuit City for a while



Me & Biscuit

Eftersom jag inte får lägga upp bilder på flickorna, kommer ni inte få de där typiska au pair bilderna, där man posar med barnen. Istället blir det jag och hundarna som får stå för egobilderna ;D


Det här är min dag, hur var din?


Idag skulle jag egentligen ha åkt till London, men istället var jag tvungen att vara hemma med Anna på eftermiddagen. Jag tror egentligen att hon klarar sig själv, men det kan jag ju inte gärna säga någonting om eftersom det är mitt jobb att vara hemma om Lisa ber mig om det. Hon sa också att jag skulle göra lunch till Anna, men allt hon ville ha var en smörgås, och det klade hon ju själv så ^^
Senare kom hon och frågade om jag ville spela monopol, och jag antar att man som au pair kan säga Nej på den frågan, så det blev lite monopolspelande med engelska gatunamn :)

Istället för London begav jag mig på stapplande ben på äventyr i Reading.
Bilder får beskriva resten :)
(Jag gick in för det där med att tänka mindre, vilket fick till följd att jag glömde usb-sladden till lilla kameran. Efter en stunds panik kunde jag konstatera att systemkamerans sladd passade! :D)


En bild säger mer än tusen ord? ;)





Lite maffigare än Baronens nya baksida :P


Kaffe på Starbucks! (Mest för att kunna reta lillebror xP)


När jag kommit hem blev det en timmes promenad med hundarna, och sedan en joggingrunda

Helt klart nöjd med min dag, och njuter av varje minut av mitt egna, stora äventyr! :)




Little brother, I need to say i love you, I just want you to know that




When we were little 
I did a lot of things
that i regret now 
I was your hero 

But the man you've grown up
and you have become
since you were young
I'm blown away
you're more beautiful
than anything i've seen

Hey little brother 
I was cruel and mean to you
but hey little brother 
I need to say i love you 
I just want you to know that 

And the tables have turned now
I'm wishing i could be like you
hey little brother 
I just want you to know
I'm so proud of you


The best is yet to come





Reading 27/10 2010.
Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/6.3 ISO 200.


If i could go back in time, wouldnt change a damn thing in my life
love the dumb things we do when were young
but the best is yet to come 

Just go for it, run toward it, dive in headfirst, live life with no regret
Put your heart out there, don't be scared
You might get hurt, but it's all worth it in the end
It'll all work out in the end 'cause the best is yet to come

(P.S Hinder är helt klart mitt nya favoritband just nu. Lyssna på dem! D.S)


Weird things in England I

Okej, Weird things in England I. Tänkte börja skapa listor på varför detta är ett så konstigt land (i mina ögon alltså)

Vägarna och trafiken

1.
Ganska självklar. De kör på fel sida. Medan resten av världen (nästan) kör på höger sida, så är detta ett bakåtsträvande land som vägrar underlätta för sig själva och andra utan en riktig anledning. Why, oh why..?!

2. Vägarna är apsmala! Allt för ofta måste man stanna för att släppa förbi mötande trafik. Inte okej? När man gör en väg, varför inte göra den tillräckligt bred så att man kan köra i båda riktningarna samtidigt? På grund av detta är det rödljus på random ställen mitt i ingenstans, bara för att det inte går att mötas. En annan är ju van vid att de är i korsningar..

3. Inte nog med att vägaran är smala. Har aldrig varit med om krokigare vägar. Livsfarligt! Helt klart ett bra ställe att öva "smal och krokig landsväg" på, när man kommer till den delen på körskolan ;) Plus att de ofta är väldigt gropiga och dåligt underhållna.

4. Något possitivt; på vissa vägar har de reflexer i mitten längs hela vägen. Väldigt bra på dessa krokiga vägar. Spec för mig som har lite svårt att avgöra exakt var på vägen bilden är placerad, nu när jag kör på fel sida. Plus att de är massa text på vägen hela tiden, typ "slow down" x)

5. De kör i miles/hour och inte km/tim. Tog lite innan jag insåg att det gick väldigt snabbt när jag körde i 30 x) Har inte heller lärt mig att räkna om miles till km, så jag vet aldrig hur långt det är till platserna som skyltarna visar :P

Första listan klar. Fler random things kommer. Inte så svårt att hitta faktiskt ;)


Houmsikk jett?




Har funderat lite på det här med hemlängtan.
Inte så konstigt när man är långt hemifrån för en lång tid kanske?
Än så länge har jag inte blivit drabbad allt för mycket. Just nu är allt ett ända stort äventyr och det händer så mycket hela tiden. Så jag hinner liksom inte. Och jag tror att the best is yet to come. När jag blir känner mig mer bekväm med språket, känner mig som en del av familjen, och har skaffat lite vänner. Så att jag känner att jag har några anledningar till att stanna.

Lisa säger att det brukar komma efter två veckor ungefär, så vi planerar att göra jättemycket roliga saker nästa helg. Så jag inte ska hinna med någon hemlängtan :P

Men måste erkänna att jag får lite hemlängtan ibland. Det är jobbigast på kvällarna. Då jag har tid att sakna och längta. Och det är också oftast då jag pratar med alla underbaringar hemma i Sverige. Jag funderar på ett sätt att komma undan den stunden. Typ gå direkt från middag och tvtittande till att sova. Så skippar jag allt saknande, och vaknar upp till en ny dag med massor att göra. Som de flesta vet så är jag morgonmänniska så.. ;) Det hjälper inte direkt med att jag anländer till ett nytt land helt fel vecka i månaden. Så jag gråter för ingenting hela tiden..

"Dagarna och kvällarna då lever jag
Trivs med mitt jobb
Har kompisar att snacka med, det flyter

Det blir alltid värre framåt natten
Långt från alla ljusen alla skratten
Ligger vaken
Tänker på dig
Minns för mycket
Och är ensam"

Tänk att Björn Skifs gamla shlagetlåt kan pricka så rätt ;)

Nu kändes det som att jag avslutade väldigt negativt. Så vill bara påminna om att jag faktiskt inte har så mycket hemlängtan än. (även fast jag ofc saknar er alla där hemma) Och jag trivs och har det bra. Så ni behöver inte oroa er för mycket ;)

Dagen då jag blev godkänd



Just nu sitter jag bara och ler för mig själv. Jag är slutkörd, med glitter i hela håret, skitiga byxor och med mitt namn inristat på båda armarna. Men jag skulle vilja säga att det var värt det. För jag tror att idag är dagen jag blev godkänd. För att citera:
Isabella: "I really like Elin" (när hon pratade med sin mamma och trodde att jag inte var i närheten)
Henry (Isabellas kompis): "You are an awesume au pair"
Känns som att jag redan har halva inne (för att inte säga hela). För det är nog allt som krävs för att jag ska bli godkänd av föräldrarna.
Plus att jag har fått två nya bästa vänner. De är åtta år, men ändå ;)

Efter frukost (vitt bröd med nutella.. -.-) övade Isabella på sina musikläxor. Hon spelar piano, basun, flöjt, fiol och tar sånglektioner! Jag fattar inte hur hon hinner. Men det visade sig att de går upp kl. sex på morgonen för att öva i två timmar innan skolan. Jisses!

Efter det gick vi till parken och spelade basket. Det är riktigt svårt att vinna, för Isabella hatar att förlora, så hon gör sina egna regler så att de ska gynna henne :P
Sen lekte vi hemma ett tag, innan vi körde till "Boring Goring", där vi gick omkring ett tag innan vi mötte upp Lisa, Anna, Henry och hans pappa på ett mysigt café för lunch.
Henry, Isabella och jag lekte kurragömma ett tag, sen har jag varit ute och promenerat med hundarna.

Jag måste erkänna att kaffe är ganska bra dagar som dessa, för man blir helt slut av att leka hela dagarna. Ungarna har liksom obegränsat med energi! Jag hoppas att Julia och min mage förlåter mig. Jag vet iaf att en av mina läsare har som filosofi att kaffe löser allt. Så jag ligger på plus någonstans iaf ;)

Imorgon ska jag ha en körlektion. Jag är inte särskillt sugen, och ärligt talat känner jag inte att jag behöver någon. Men Lisa har varit snäll nog att boka några åt mig, så det är väll bara att tacka och ta emot antar jag. Det kan säkert vara nyttigt :)


sjugosjunde oktober tvåtusentio

Familjen har varit iväg på aktiviteter idag, så jag skulle få förmiddagen ledig. De skulle vara hemma till lunch, och nu är klockan halv fem. I min värld var det lunchdags för ganska länge sen. Men men ^^

Började förmiddagen med en promenad längs Themsen, med Biscuit och Flash. Superhärligt! Jag älskar omgivningarna här omkring :) Lisa sa att det skulle vara lerigt, men jag tog ändå mina gympaskor, för hur lerigt kan det egentligen va? Tja, ganska lerigt.. Nästa gång blir det gummistövlar. Om jag inte hunnit införskatta något mellanting innan :P

Hur söta? <3

Lisa och jag tankade bilen full igår, så nu hade jag inga ursäkter för att ut och öva. Första gången själv, på fel sida. Tänkte köra vägen till och från barnens skola, så jag kan den lite bättre. Körde fel ett antal gånger, men tillslut lyckades jag hitta rätt. Lycka! På vägen hem blev det också ett antal felkörningar, och jag tror att jag hamnade på den vägen Lisa sagt att jag inte skulle köra x) Men jag kom hem iaf! Levande. (y) Var bara över på högersidan en liten snabbis, men insåg snabbt mitt mistag, innan någar olyckor hann ske (a)

När jag kom hem gav jag mig ut på en promenad själv, med kameran. Gick till Goring, som är ett litet centrum typ, 15 min promenad härifrån. Det det finns lite småbutiker, resturanger och pubar (såklart)





Eftersom familjen fortfarande inte kommit hem, funderar jag på en tredje promenad. Ta med hundarna och utforska lite nya vägar. Men nu kom plötsligt en störtskur från ingenstans.. Får se om jag vågar mig ut :)


Nyfikna på hur jag bor?

Vet att någar av er är nyfikna på hur jag bor numera.
Så jag tänkte visa er delar av mitt nya hem :)

Du kommer till Townsend road, och "mitt" hus ligger sist på den gatan


Såhär ser det ut, typisk Engelsk tegelbygnad


Först kommer du in i köket, jättefint engligt mig.
Tuffast är diskmaskinerna som ser ut som vanliga skåpsluckor :P


Vardagsrummet/matplats


Den här vyn, med levande piano musik i bakgrunden, är inte helt fel till frukost ;)


Badrummet, som jag delar med en av tjejerna. Älskar badkaret och duschen ^^

Och tillsist, mitt rum. Enkelt, men mysigt :)



This place is many things, but i'd never call it home.
It's just a building in a city,
everywhere I go.
This place is many things but i can't call it home,
Home is the place you are.
And i've done a few things i wasn't proud of,
Might have said a few things that hurt you,
But you're still the only one who fills me up,
And every night spent alone, was worth it.

You are my home,
You are my everything, when i feel so alone,
You are my home, you are my shelter,
when all my hope is gone

(Tyvär kommer ni inte få se flickorna och deras stora bruna ögon, för jag var duktig nog att fråga om det var okej att jag la ut bilderna på nätet. Det var okej med huset, men hon ville inte att jag la ut bilder på Anna och Isabella. Vilket jag kan förstå. To bad for you ;P)


I'm in love with a fairytale


Från och med nu tror jag på Kärlek vid första ögonkastet.
Jag ska försöka visa er, och hoppas ni förstår varför.









Jag hoppas ni förstår varför jag har blivit totalförälskad i det här ställlet? Antar att ni önskar att ni var i mina leriga skor just nu? ;) Promenader med hundarna i solsken i de här omgivningarna är bra medicin mot hemlängtan. Fast just nu jobbar jag bara i förebyggande syfte :)
Fler bilder kommer!


But baby, you make me better

I Have PSD from Hyperakt on Vimeo.


Hahah, hur skön? Jag ska också bli så grym på photoshop en dag! :D

And in while I'll be singing



I stand before, a road that will lead,
Into the unknown - at least unknown to me.
I want to go, but I'm paralyzed with fear.
Fear of a choice, where the outcome isn't clear.

And I take the first step of a million more.
And I'll make mistakes I've never made before.
But at least I'm moving forward, at least I'm moving forward.

I wonder if the journey will be,
Short as I hope, or much longer than it seems.
But either way, I've made up my mind.
I'm through feeling scared, I'm leaving that behind.

And in while I'll be singing


And I take, the first step of a million more



Ännu en dag i Engel-landet avklarad.
Idag har jag lekt större delen av dagen med Isabella. Hon tyckes aldrig röttna på att leka med balllongen. Men vi har lekt en typ av "gömma nyckel", brottas i soffan och spelat massor av spel också. Jag får ju betalt för att leka, så jag klagar inte ;)

En annan au pair här i närheten, Joana, kom över idag med den lilla killen hon tar hand om. Hon verkar jättetrevlig, så vi ska träffas imorgon också. Känns bra att prata med en jämnårig, som är i samma situation som jag. Vi ska kanske börja i språkskola tillsammans, känns skönt att kunna gå dit tilsammans med någon.

Har också blivit lite mer bilkörning idag. Lisa visade mig vägen till stallet och till skolan, som jag kommer köra jämt sen. Det går bättre och bättre! Hon har bokat in tre körlektioner åt mig, men hon tror inte att jag behöver alla, för att det går så bra.
Allting går bättre och bättre. (tur att det går åt det hållet :P) Det går lättare att prata, och jag känner mig mer bekväm med familjen, huset och allting :) 

Är ledig imorgon förmiddag, då familjen är iväg på annat. Lisa och jag tankade bilen full, så jag ska ut och öva ;)
Och nu ska jag snart sova, så Godnatt på er!

This is England, And we're never gonna cry no more

Tänkte försöka mig på en lite bättre uppdatering än igår :)

Resan gick bra, planet var lite försenat, men annars var det inga problem. (Förutom att jag fick packa om min väska som vägde ett kilo för mycket :P) Det var först på gaten som jag blev nervös. Men jag pratade lite med en engelsman på planet, och då kändes det bättre. Han förstod ju vad jag sa, så jag skulle nog klara mig ;) Fick gratis smörgås på planet, och kände mig väldigt lyxig ;) Första gången jag flyger själv! :D

Mamman, Lisa, mötte mig på flygplasen (efter att jag hittat vart jag skulle, genom att följa efter alla andra) med Elin-Olsson-skylten. Väl hemma fick jag träffa pappan, Tim, och fick mig en kopp te.
Morgonen efter fick jag träffa flickorna, Anna och Isabella. Och blev serverad bacon, ägg, bönor och korv till fukost. (Stekt mat till frukost, en enorm portion pasta till lunch, och extremt stark mat till middag. Min mage älskar det här stället. Not) Haha, men jag ska nog vänja mig. Jag har iaf hittat laktosfri mjölk (y) ^^

Igår var jag först med Anna till stallet, där hon red två hästar. Sen åkte jag och Tim till affären. Jag körde! Och vi överlevde! :D Jag kände mig som en nybörjare igen, men det var inte så svårt som jag var rädd för. På eftermiddagen var jag med Isabella när hon red på ett annat ställe, och sen vidare till simlektion.

Idag var det Isabellas första hopptävling, så då var jag och hela familjen med där. De köpte mig ett par gummistövlar också, för de sa att jag inte skulle överleva utan ett par här x) Snällt! Sedan var vi ute och åt, mitt första besök på en engelsk pub :)

Allt är verkligen så typiskt engelskt här! Jag älskar det! Ungarna har en underbar dialekt, och är superartiga hela tiden, alla dricker te hela tiden, det är pubbar överallt, bacon till frukost, alla hus är typiska engelska tegelhus och det kör runt Mini cooper överallt.
Jag som trodde att jag innan bodde på ett av de vackraste platserna, det här stället ger verkligen konkurens! Det är helt sjukt vackert! Så fort jag får möjlighet ska jag ge mig ut med kameran och försöka fånga det på bild, så jag kan visa er :)

Just nu sitter jag med fyra tröjor på mig, under täcket. De engelska husen är precis som alla varnat mig för. Men de har iaf jättemjuka heltäckningsmattor på hela övervåningen :) Det enda som saknas för att fullända det typiska England, är regnet. Men det gör mig inget om det väntar ett tag till ^^

Over and Out!

I'm in England, baby



Bara ett überkort inlägg för att säga att jag är framme, lever och mår bra.
Såååå; Jag är framme, lever och mår bra ;)
Ni behöver inte oroa er! Mer dataljer en annan gång.

See ya! <3

So far, so good





Än så länge klarar jag mig fint. Lyckades släpa mina väskor in och ut i alla tåg, jag kom ihåg att få med mig allt vid alla byten, och såg till att ha rätt biljett framme när jag skulle det. Julia mötte mig i Örebro, och nu befinner jag mig i Kävesta.

Vi vaknade upp till en värld som var vit (ironiskt att jag fick åka norrut för att uppleva det en gång till), och nu går jag bara och njuter av atmosfären från en folkhögskola för esteter. Jag känner mig som hemma igen ^^ Fötut hatade jag Örebro, för att den (han/hon/det?) kidnappat Julia. Men nu när jag får vara i hennes närhet, så har Örebro och jag sutit fred igen. Tycker om att få ansikten på alla hon pratat om, och sett området hon spenderar all sin tid på. Känns skönt att jag fått en liten del av det, även om jag bara är här ett par dagar. Och det bästa av allt, jag har fått se henne dansa igen. Visst, jag har sett henne dansa i tre år. Men det är annorlunda nu. Hon har hittat hem, och hon har utvecklats så jäkla mycket. Och det slog mig hur vacker hon är när hon dansar. Jag tror vi alla är vackra när vi gör det vi ska, det vi älskar.
Någon frågade om jag var hennes syster och jag ville så gärna säga Ja. För innerst inne är du alltid min syster, älskade Julia <3

Det slog mig förut (Eler tja, Julia sa det till mig), att det är faktiskt imorgon det händer. Imoron flyger jag till England! Jag som var så irreterad på Emil för att han påstod att han inte var nervös när han skulle flytta till ett annat land. Men just nu kan jag inte säga att jag är det. (Och det verkar göra Julia väldigt upprörd, jag förstår henne ;P) Det är så skönt att vara här, att jag inte tänker på allt som ska hända imorgon. Men det komer väll. Nu vet jag iaf att mamman i familjen kommer och möter mig på flygplatsen, med en skylt som det står mitt namn på ;)

Just nu har Julia en improvisations-lektion, och då fick jag inte vara med. Men jag har fått se hennes moderna lektion med den omtalade Toby ;P (Ljudeffekter och random liknelser is the shit. Schloourp!) Dagen ser ut ungefär; Mat, dans, fika, dans, mat, dans, fika, dans, mat.. Ja ni fattar temat? ;)

Imorgon flyr jag landet,
So long suckers!

Mot oändligheten, och vidare!






Två dagar kvar, sen flyger jag!
Har nu lämnat Världsmetropolen Hörlösa, för den här gången. Lite vemodigt var det allt, att gå över lagårdsplanen i regnet, och inte veta när man kommer gå där nästa gång.

Jag var inne i stan igår och växlade pengar. (I Löttorp hade de bara fem skottska pund att erbjuda mig..) Efter lite velande bestämde jag mig tillslut för att köpa presenter till familjen. En Petssonbok, en om Bröderna Lejonhjärta, och Johan Teorin till föräldrarna, på engelska.

Idag är det kroppkakor och blåbärspaj med mamma, mormor och morfar. Väskorna är packade, och sen bär det av mot Örebro och Juliaaaa <3

Börjar bli lite nervöst nu. Men egentligen inte så farligt som jag trodde. När alla frågat om jag är nervös har jag mest svarat Ja, för att det känns mest naturligt. Men jag har nog inte riktigt fattat allt än. Att jag ska bo hos människor jag inte känner, i ett nytt land, där de talar fel språk. Och att jag inte vet när jag kommer få träffa alla älsklingar här hemma igen. Men nervositeten kommer nog komma så småningom. När jag står där på en enorm flygplats utan att veta vart jag ska, eller hur människorna som ska bli min familj framöver, ser ut.

Önska mig lycka till!


Jag vill kasta loss och lära mig slåss
Raka av mitt hår och bäras ut på bår
Ta tjuren vid hornen och hålla dom hårt
Lita på sanningen och kväva all gråt

Börja sluta tro och låta vansinnet gro
Jag vill sparka bakut och göra nåt sjukt
Släcka fyren på berget som räddade liv
och smita från smällen med sjumilakliv

Jag kommer inte hem ikväll
om jag känner mig själv
Låt oss ta farväl
av både hjärta och själ
Jag kan ta ett långt hårt straff
för alla stunder vi haft

Jag vill byta land och vara han som försvann
Börja om på nytt och få såret mitt sytt
När jag vänder och springer långt härifrån
se mig som saknad, en förlorad son




Meningen med livet är ett liv med mening




Nanne Bergstrand. Många har åsikter om honom som fotbolsstränare. Det har inte jag. Däremot tycker jag att han skriver jävligt bra. Det här är hans krönika i Barometern idag.


"I sista stund hinner jag med bussen. Nästa buss avgår mer än en timme senare. Som tur är hittar jag en sittplats i den välfyllda bussen. Jag sätter mig bredvid en man som på något sätt utstrålar vänlighet. Han sitter med ett litet leende på läpparna som om det vore fastklistrat. Efter de vanliga hälsningsfraserna så får jag reda på att han heter George. Han är på väg att hälsa på vänner och se en allsvensk fotbollsmatch.

Jag träffar ofta intressanta människor när jag går på matcher berättar han. Jag kommer gärna lite tidigare och stannar en stund efter matchen”, fortsätter han. Det finns så många intressanta människor som vi kan lära oss mycket av. Den här George verkar vara en människa som jag kan lära mig något av, tänker jag och ställer frågan: Vilka är de tre intressantaste människorna du har träffat? Det är jättesvårt att välja, däremot kan jag ge dig de tre intressantaste visdomarna som jag har fått av dem, säger han.

Den första är den här: försöker leva sina liv baklänges, de ägnar all sin tid åt att försöka få allt det där som ska göra dem lyckliga i stället för att vara kloka nog att inse att lycka inte är en plats man kommer till utan ett tillstånd man skapar själv. Lycka och ett djupt meningsfullt liv är något som uppstår när du helhjärtat bestämmer dig för att använda dina bästa mänskliga egenskaper för ett ändamål som ger andra ett bättre liv. När du skalar bort allt onödigt från ditt liv kommer livets sanna mening att framträda tydligt: att leva för något som är större än du själv. Enkelt uttyckt. Meningen med livet är ett liv med mening. Jag insåg hur sant detta var. Hur ofta sökte jag inte lyckan utanför mig själv.

Vad är den andra visdomen? Han berättade att den bästa tiden att plantera ett träd var för tjugo år sedan. Den näst bästa tidpunkten är nu. Slösa inte bort ens en minut av din dag. Utveckla ett dödsbäddsperspektiv. Låter lite hemskt, sa jag. Det får mig att tänka på döden. Och ändå är det faktiskt en livsfilosofi, fortsatte han. Föreställ dig att du stiger upp på morgonen och ställer dig den enkla frågan vad du skulle göra om det vore din sista dag på jorden. Hur skulle du behandla din familj, dina kollegor, främmande människor. Enbart dödsbäddsperspektivet kan förändra hela ditt liv. Du börjar fokusera på allt som är meningsfullt, allt som du tidigare har skjutit upp och du slutar slösat bort tid på småsaker som bara drar ner dig i kaos och kriser. Använd i stället din energi till dina drömmar och låt dem växa.

Det här låter kraftfullt, sa jag. Ja, det är mäktigt. Vill du höra den tredje visdomen? Berätta, sa jag fylld av nyfikenhet. Handla som om det vore omöjligt du kommer garanterat att lyckas. Utplåna varje tanke på att du inte skulle kunna uppfylla dina drömmar, oavsett om de är materiella eller andliga. Var modig, spräng gränser för vad du kan föreställa dig. Låt dig aldrig bli fånge i det förflutna. Bli en framtidens artitekt – och du blir aldrig den samme igen. Jag lutade mig tillbaka i sätet och tänkte på hur mycket visdom det kan finnas på en bussresa och på fotbollsarenorna.

Världen är en fantastisk bok, och den som inte ser visdomen läser bara en sida av den."

Den här veckan har jag haft ganska mycket dödsbädsperspektiv. Varje gång jag gör någonting tänker jag "Nu är det sista gången på länge jag kommer köra Opeln. Det kommer gå många månader innan jag får sitta vid köksbordet med mitt te och läsa Barometern igen. Sista gången på ett år som jag sover i min säng i Hörlösa." Det har fått mig att ta vara på de där ögonblicken lite extra. Att äta en god middag med familjen, dricka en kopp te med en god vän. Det är det som är lycka, tror jag. Vi behöver inte jaga så förbannat. Jag tycker som Nanne och mannen på bussen, lycka inte är en plats man kommer till utan ett tillstånd man skapar själv.

Så nu ska jag försöka ta med mig det till andra sidan vattenpölen. Ta vara på varje minut, och njuta av dem. Och jag ska ha inställningen att jag kommer lyckas där borta. Jag har sovit sista natten, ska nu äta middag med pappa, och njuter fullt ut av de sista timmarna på Ön, för ett tag fram över.


I'm gonna pack my bags, and never look back




Jag flyger på lördag och idag, tisdag, är jag redan färdigpackad. Låter som att jag är ute i ovanligt god tid, men faktum är att jag lämnar Ön redan imorgon. Nu har jag alltså försökt packa ner mitt liv i en resväska. Hur packar man för ett år? Hur är det möljligt att inte glömma något? Visst, det mesta kan man köpa där, men inte så kul att lägga ut pengar på sånt man redan har. Är sjukt imponerad av Emil som fick ner allt i sin lilla jävla ryggsäck och stack iväg till andra sidan jorden. Efter att ha omprioriterat ett par gånger, lyckades jag tillslut pressa ihop min (mycket snygga) resväska. Och efter några nervösa sekunder på vågen kan jag konstatera att jag klarar 23kg gränsen. För alla intressesmurfar och intresseklubbar kan jag medela att mitt handbagage i princip består av endast underkläder, och det enda jag kommer kunna läsa på planet är ett lexikon och min egen dagbok..

Ikväll är sista gången jag får se Pillis (på ett år), och efter jag varit där blir det en sista tekväll med Pange (på ett år). Imorgon är sista gången jag ser Far och antagligen Bror (på ett år). På torsdag är det kroppkakskokande och sista måltiden med mamma, mormor och morfar (på ett år). Sedan tar jag en sväng förbi Örebro för att träffa Julia en sista gång (på ett år), för att tillslut ta mig till Stockholm och träffa Eivor och Ecce (sista gången på ett år).

Igår köpte jag Gossip Girl säsong 3 :D (födelsedagspresent). Så nu ska jag sätta mig och titta på sista avsnittet på säsong 2, som Pillis, Evis och Jag aldrig lyckades se x) Hur ska jag klara av att se en hel säsong utan er? Kommer sakna våra Gossip-Girl-kvällar en gång i veckan.

Höja och sänka, uppåt och nedåt, älska och hata, risa och rosa, smeka och piska, hissa och dissa




+ Min bil gick igenom besiktningen felfritt (naturligtvis). Jag har fått en apsnygg dekal av Pillis "Fornminne, får ej tvättas"
+En av tävlingsdansarna/ledarna på Spinnrockarna kom fram och sa att han tyckte att jag skulle vara med i Klubbmästerskapen för att jag var så bra :D

-Vi ska ställa av Oplen, och jag kommer inte köra den på ett år.
-Klubbmästerskapen är i December, och då är jag i England..

Think, let your mind go, let yourself be free









Svinö 12/10 2010.
Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/4 ISO 200. s 1/3200

Förra veckan cyklade jag ut till Svinö med min kamera. Har länge tänkt att jag ska göra det, för varje gång jag åker över bron har jag sett hur fint det är där. Sett framför mig hur fina bilder det skulle bli, speciellt nu med alla vackra höstfärger.

Det var mysigt att gå där, och jag behövde det verkligen. Gå för mig själv med min kamera och rensa tankarna. Men bilderna blev inte riktigt vad jag hoppades på. Antingen var det för att det var för rörigt i huvudet och att jag inte riktigt kunde fokusera (Ha-Ha.. Fattar ni?) Eller så var det så att jag inte befann mig i höjd med Ölandsbron, och fick de vyerna jag önskat. Det blev inte lika mäktigt från marknivå och utan ögats objektiv. Men men, här är några av bilderna iaf :)


True colours are beautiful, Like a rainbow





Svinö 12/10 2010.
Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/4.5 ISO 200. s 1/400


I see your true colours
Shining through
I see your true colours
That's why I love you
So don't be afraid to let them show
Your true colours
True colours are beautiful,
Like a rainbow



Come it's time to pray for the weekend, babe




Är nöjd och slutkörd efter en härlig helg. Och den här gången har det faktiskt kännts som helg. Det har varit födelsedagsfirande, umgänge med massa underbara människor och jag har fått dansa av mig (sista gången på Spinnrockarna! Hur ska jag överleva utan bugg i ett år?! Jag har dock tvingat två stycken spinnrockare att komma o hälsa på mig så jag får bugga av mgi lite ^^)

Nu är det sex dagar kvar. Och det känns verkligen som att jag har fått dommen att bara ha en vecka kvar att leva. För nu har jag varje dag fram till jag åker, minst en underbar människa att säga Hejdå till. Har redan varit för många på kort tid, den här helgen. Det kommer ta knäcken på mig..
Måste rycka upp mig! Det är inte för alltid, Elin! Du ska bara vara borta några månader, det tar bara drygt 2 timmar att flyga till London. Ett år. Tolv månader. 52 veckor. 365 dagar. Det är inte så mycket när man tänker efter ;)

Sängen kallar, Sleep tight

Tell everybody i'm on my way





Aaaaaahhh!! Biljetten är bokad! Lördag den 23 oktober 18.40, flyger jag till London!! :D
OM EN VECKA!!


Tell everybody i'm on my way
New friends and new places to see
With blue skies ahead, yes i'm on my way
And theres no where else i'd rather be

Tell everybody i'm on my way
And i'm loving every step i take
With the sun beating down, yes i'm on my way
And i can't keep this smile off my face

Cause theres nothing like, seeing each other again
No matter what the distance between
And the stories we tell, will make you smile
Or really lifts my heart

Not the snow nor the rain, can change my mind
The sun will come out, wait and see
And the feeling of the wind
In your face can lift your heart





We No Speak Americano




Kom på lite såhär i efterhand att jag kan visa vad jag gav Pillis i födelsedagspresent ;)
Ni ser temat? Har man en amerikanar-vän så har man :P
Slog in det och åkte o ställde det på hennes stenmur.
På kvällen fick jag ett sms "Är det du som har varit här med paket o grejer?"
Frågade vad det var som avslöjade mig.
"Det låg i en kameralåda" Haha xD
Jag ska nog inte bli kriminell på något sätt, jag kommer faila på detaljerna :P


But I remember, What it feels like beside you





I think you can do much better than me
After all the lies that I made you believe
Guilt kicks in and I start to see
The edge of the bed
Where your nightgown used to be
I told myself I won't miss you

While looking through your old box of notes
I found those pictures I took
That you were looking for
I told myself I won't miss you

But I remember
What it feels like beside you
I really miss your hair in my face
And the way your innocence tastes
And I think you should know this
You deserve much better than me

The bed I'm lying in is getting colder
Wish I never would've said it's over
This can't be the end


These are a few of my favorite things


Har varit vaken i typ 9 timmar nu.. Fått lite gjort iaf, bl.a: 

-Bokat klipptid
-Ringt försäkringskassan
-Kollat upp telefonnummer till bl.a Svenska ambasaden i London
-Tagit reda på samtalskostnader för utlandet och möjligheter att frysa abonemang (endast 6 mån)
-Läst igenom ett dokument om försökringar utomlands, tjockare än bibeln. Tackar Gud för Google translate i dessa stunder, då förstår jag iaf hälften. (Bara så att ni vet så är Olycka= Kroppsskada som den försäkrade utsätts
ofrivilligt genom en plötslig yttre händelse. Och Ansvar=En oaktsamhet skada på annan person eller egendom.)
-På Swedbanks hemsida fått reda på hur en typisk Engelskman beter sig

Har fått frågan om vad jag kommer sakna mest när jag åker. Innan har jag mest tänkt på de mest självklara saker. Typ, Mamma och Pappa. Men förutom Kaviar, Falu rödfärg och Isbjörnar. (Det mesta av sånna saker, kanske inte isbjörnar, kan jag fixa på www.swedelink.se) Vad mer? Hur ska jag klara mig utan allt detta?



Mormors kroppkakor. Läsa Barometern. Cykla till Ica Nära Källa. Pappas köttfärspaj. Kvälls-te i tvsoffan. Plugga körteori med Erik. Kliva över alla scrapbookingsaker som ligger över hela golvet. Vakna upp brevid dig. Krypa upp i mammas soffa. Förfesterna i Tegelviken. Alfabetisk ordning i kylskåpet. Fotograferia i Grythamn. Kanelbulle-te. Digitalramen. Raggartärningarna i min Opel. Löttorps gym. Halv-tolv-fikat. Plocka päron i trädgården. Krama Julia. Din doft. Vakna i fel säng. Bonnie. Promenaden hem från busshållsplatsen. Spinnrockarna. Oväntade fräckisar i mobilen. Trasiga handtag på frysen. Mammas müssli. Facebookrapea lillebror. Hemmagjorde fläder/jordgubbssaft. Skvaller med Pillis. Eriks tjocktröjor. Ego/pose-bilder med Anna. Se på film och äta chips i din soffa. En speciell lite ekorre.


Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad





Tidig morgon i Hörlösa 10/10 2010.
Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/4.5 ISO 200

Legat vaken. Ångest. Saknar. Funderar. Kan inte sova.

Det är nu jag börjar inse. Det händer på riktigt. Tänk om det faktiskt blir så att jag åker inom en vecka. Då kommer det här bli en väldigt jobbig vecka. För det är nu jag måste säga Hejdå till alla. Jag som hatar farväl. Känns som att jag kommer att bryta ihop 572189 gånger den här veckan. En del av er vet hur lätt jag har för att börja gråta över allt och inget. Alla dessa hormoner och kännslor. Man bara måste älska dem.. Känns som att jag har fått dommen att bara leva en vecka till. Det är nu jag ska träffa alla, göra det jag verkligen tycker om att göra och säga till alla de där speciella mäniskor att jag Älskar dem. Igår kom jag på mig själv med att uppskatta saker som att handla på ica, sitta i Löttorps lilla gym, äta hembakt bröd, titta på Berg flyttar in, tvätta bilen och skjutsa på lillebror. Alla de där små vardagliga sakerna som jag inte kommer att få göra på länge.

Men gör jag inte lite stor grej av det? Jag ska faktiskt bara till andra sidan en vattenpöl i några månader. Men samtidigt, Att skiljas är att dö en smula. En smula? En hel jävla kaka! En burk full med kakaor..

En tredjedel av den jag var går hem. För en är krossad, en är din

Jag ska till Englaaaaaand!!



10/10 2010.
Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/6.3 ISO 200

Onsdag den 13 oktober, dagen då England ringer, som så många andra dagar. "Hello! It's Valentina från Busy Bee Au Pairs. How are you?" Det har jag hört så många gånger nu. Men idag! Idag sa hon att familjen jag pratade med igår tyckte att jag lät lovley :D Hon frågade hur jag kände, och eftersom jag också tyckte att de verkade jättetrevliga, så skulle hon ringa och tala om det glada budskapet för familjen.
Sist jag pratade med henne bara skrattade hon, för att jag pratat med så många familjer, utan att det funkat. "Det verkar inte som att vi lyckas matcha så bra. Men jag gör mitt bästa." Idag sa hon "Jag visste att den här dagen skulle komma, Elin" Haha :)

Jag ska till Lisa och Tim Worthington i Streatley, Berkshire. Det ligger mellan London och Oxford. De har två döttrar, Anna 11 år och Isabella 8 år. De går i skolan mellan kl 8 och 18! Jag ska hjälpa dem på morgonen och hämta dem efter skolan, hjälpa med läxor, skjutsa till träningar och se matcher, gå ut med hunden, städa deras rum osv. Så är jag ledig på dagen, då de är i skolan. Jag kommer ha ett eget, avskillt rum. Det var nära till ett större samhälle där det enligt mamman fanns mycket att roa sig med. De vill att jag ska börja så fort som möjligt, och stanna minst 6 månader, men helst 12.

Aaaahhh! Omg! Nu händer det på riktigt! Och snabbt går det också! Det som jag gått och väntat på så länge, händer NU!

Åar vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer vi fram



"Hur underbart det skulle vara att ha en riktig hjärna,
som kunde tala om saker och ting för en."


Tänkte utgå från detta citat av Nalle Puh i detta inlägg. Börjar i söndagskväll, då jag tar bussen in till Kalmar för att träffa mamma ett par dagar. När jag gått av bussen och är precis utanför lägenheten kommer jag på att jag glömt nyckeln. Försöker få tag på mamma som jobbar natt, utan att lyckas. Pratar med minst fem personer på jourhjälp inom fastighetsägarna, ber dem att bryta sig in i lägenheten, vilket de inte kan om inte mamma är närvarande. Klts smstjänst vägrar ge mig information om bussförbindelserna. Det är inte överdrivet långt till mammas jobb, så jag skulle egentligen kunna gå. Men det är mörkt, kallt, väskan väger bly, och jag hade faktiskt lite saker jag kände att jag skulle behövde lägga den tiden på. Försöker få tag i någon vänlig själ som råkar köra omkring i stan och känner för att skjutsa mig dit nyckeln befinner sig. Tillslut lyckas jag, en godhjärtad person räddar mig från att behöva sitta i trappuppgången och dingla med benen hela natten. Tack!

På måndagkvällen däremot, kom jag fram till att det ibland vore skönt att slippa denna hjärnan som tänker för jävla mycket hela tiden. Överanalyserar, väger för och emot. Funderar. Tänker igenom alltihop en gång till, och en gång till. Fördelar mot nackdelar. Allt för att jag ska komma fram till vad som får mig att må bäst. Visst, det kan väll vara bra. Men jag tror att jag skulle behöva släppa det ibland. Känns det bra, så var nöjd med det. Go with the flow.

Tredje koplingen till detta citat, är till en kvinna som använder det väldigt ofta. Hon som gillar att citera denna kloka lilla björn rent allmänt. Hon får mig att må så bra, jag tror hon är magisk. Med henne kan jag prata om allt. Även om vi inte alltid kommer fram till några svar och lösningar, så sätter hon sig med det trassliga garnnystanet och lugnt och metodiskt börjar hon reda ut de största knutarna. Och efteråt känns allt lite mindre trassligt. 
När vi pratat om det som gjort oss ledsna, förvirrade, irriterade och fundersamma byter vi ämne och det slutar med att vi skrattar tills vi får ont i magen. Att ligga på sängen och fnittra som en trettonåring, det får mig att må bra igen. Tidigare på morgonen kände jag att jag aldrig mer ville gå upp ur sängen. Men efter att ha pratat med henne, kände jag att jag aldrig mer ville gå och lägga mig.

"Ett garnnystan utav luddig tråd
rött, grått, grönt och gult
ingen mer ingen mindre

en väldig boll av kaos
vrid, vräng, snurra och vända
utan början eller slut"



Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar
Citat, Nalle Puh

Är du kvar där du var, jag har slutat gå förbi






Jag grät och vi kysstes
fast jag borde ha bett dig att gå


Det är ljust snart, jag vet
men än så känns det kallt
och gissa vad du glömde
den hänger runt min hals
jag önskar att jag var en sån
som inte tänker alls





De kallar mig pysslarN




Har ju ganska mycket tid över nu för tiden, så har tagit tag i scrapbookingen igen. Man kommer knappt fram i mitt rum över huvud taget längre. Golvet är täckt av saxar, papper, tejp, glitter, pennor, fotografier osv. Känns som för 10 år sedan, när jag kunde sitta på mitt rum för mig själv i flera timmar och klippa och klistra. Tillslut kom mor elle far upp för att se om jag fortfarande levde. Och nu är jag tillbaka igen, sitter i min egen värld (inte lika rosa och fluffig som Julias, men ändå) tillsammans med saxar och fotografier i flera timmar.




Har löst mitt "problem" med min o-orginella resväska. Visst, den är blå, och inte svart som alla andra, men iaf. Tyckte den behövde bli lite mer personlig. Så fram med sax och klister igen, och nu är den egenhändigt pimpad. Så nu är jag redo att sticka iväg ;)

Jag har hittat tillbaka till Melissa igen

Jag hade nästan glömt bort henne för ett tag. Men nu har jag hittat tillbaka till henne igen. Knarkar hennes låtar dygnet runt nu mera. Hon är min gud. Hennes texter är så klockrena. Hela tiden. Ni vet den där kännslan, när det känns som att låten är skriven just för dig?



Det är dags att tänka efter
och jag vill inte följa med
det har regnat hela sommaren
och jag känner med det

Jag ville vänta tills du frågade
och du frågade tillslut
jag hörde sånger i mitt huvud
men dom kom aldrig ut

Du ville prata häromdagen
och helt plötsligt blev det tyst
jag undrar vad som hände
vi som skrattade nyss


Nu tror du säkert att jag hoppas
på nåt som aldrig ska bli av
men jag har aldrig lyssnat när du lovat
aldrig ställt några krav

Jag vet precis vad du känner
fast du aldrig sagt ett ord
du har viljan att bli större
här är du redan stor

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig


They were all yellow





Höstlöv i Hörlösa, 6/10 2010.
Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/6.3 ISO 200


Minns du när vi sprang iväg från gården varje dag,
minns du eld där vi inte skulle härja
minns du hur vi brände oss och sprang så fort vi kunde
du och jag till
stora vägen bakom berga
och på andra sidan vägen fanns en skog,
och vi fick inte gå för långt
men vi gick vilse där bland snåren då och då när lilla berga blev för trångt

och nu sitter jag i skogen på en mossig gammal sten och längtar hem och längtar bort till andra ställen
på samma vinglande små ben
på väg nånstans som går vilse framåt kvällen
och jag beundrar dom som alltid hittar hem
och som aldrig går för långt
och jag kan avundas dom som inte tycker att lilla berga känns för trångt

o minns du när vi sprang varje kväll
vi ville ge oss ut på rövarsträck och härja
och nu leker vi väll samma lek
på krogar och hotell
men skulle säkert vara likadant i berga
för det är samma vilsna värld och samma skog
man kliver fel och går för långt
och jag är vilsen nu i samma snår som då
när lilla berga blev för trångt


101010





Födelsedagsblomma, 6/10 2010.
Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/6.3 ISO 200


Godmorgon! Vaknar upp och kan konstatera att det idag är den tionde i tionde tvåtusentio. Vissa dagar har jag bättre koll på dag och datum än andra.

Tänkte åka till gymmet nu så fort de öppnar. Hade tänkt träna igår, men vaknade med en sån jäkla träninsvärk så jag sket i det x) Det satt fortfarande kvar i armarna, plus att det nu kändes rejält i benen när jag skulle ta mig ner för trappan. Detta pga. att när jag mjölkade, bestämde jag mig för att göra ordentliga knäböj varje gång jag skulle ta behållaren med mjölk. Det kändes inte så jobbigt just då, men jag kom på att jag gjorde typ 240st, så det är kanske inte så konstigt om det känns lite idag ändå. Skitbra när man har ett fysiskt jobb, så man inte behöver träna sen, man fixar det på arbetstid. Som pappa sa, Du förstår nu varför bönder aldrig går på gym? Och det är någon annan som har sagt någongång, "Förr behövde människor vila efter en arbetsdag, idag behöver de motionera." Lite så är det nog.

Igår tog jag min raggaropel och körde från en Ölandshåla till en annan, för att få lite tid med allra käraste Julia, som besökte ön över helgen. Fick några underbara timmar med henne, och de pratades bort ganska snabbt. Hur trasig jag än är när jag kommer, är jag alltid hel när jag varit med dig <3

A thousand miles seems pretty far
But they've got planes and trains and cars
I'd walk to you if I had no other way

You be good and don't you miss me
One more years and you'll be done with school
And I'll be making history like I do
You'll know it's all because of you
We can do whatever we want to

Don't you worry about the distance
I'm right there if you get lonely


På kvällen intogs sen årets första julbord. Japp, det är sant. Varför inte börja redan i Oktober? Anledningen var att kusinen min ska resa iväg, och inte kommer att vara hemma över jul. Hon hade beklagat sig över att hon inte skulle få något julbord i år, så därför tog vi det nu ist. Jag är inte emot, det är alltid lika gott ^^

Ha en bra söndag, det ska jag!


Jag är född i en liten by, i ett av världens hörn. Vid en landsväg där allt tar slut



Någonstans ska ni väll se att jag är en bonnatös ;)
6/10 2010.
Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/6.3 ISO 200

Har en galen träningsvärk. Och inte från gymmet. Utan för att jag igår sprang upp och ner i backar av packat gräs och släpat på säckar/korvar fyllda med grus. Finns kanske bättre sätt att fördriva torsdagsförmiddagar. Men regnet var på G, (det kom när vi höll på, så jag hann bli lagom blöt) och plansilona behövde täckas. Så vad göra? ;)

Ska snart ut o mjölka. Sen ikväll kommer bästaste Pillis, och vi ska baka födelsedagstårta (y) :)

Alfred D Souza




"For a long time it had seemed to me that life was about to begin.
But there was always some obstacle in the way, something to be gotten through first, some unfinished business, time still to be served, a debt to be paid. Then life would begin. At last it dawned on me that these obstacles were my life.

This perspective has helped me to see that there is no way to happiness. Happiness is the way.

So, treasure every moment that you have. And treasure it more because you shared it with someone special, special enough to spend your time,  and remember that time waits for no one.

So stop waiting until you finish school ... until you go back to school ... until you lose ten pounds ... until you gain ten pounds ... until you have kids ... until your kids leave the house ... until you start work ... until you retire ... until you get married ... until you get divorced ... until Friday night ... until Sunday morning ... until you get a new car or home ... until your car or home is paid off ... until spring, until summer ... until fall ... until winter ... until you are off welfare ... until the first or fifteenth ... until your song comes on ... until you've had a drink ... until you've sobered up ... until you die ... until you are born again to decide that there is no better time than right now to be happy ...

Happiness is a journey, not a destination!"


I'm the cold when it rains, I'm your heart when it breaks



6/10 2010. Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/6.3 ISO 200


Ytterligare en familj som ska ringa. Ikväll faktiskt. Och jag är inte ens nervös! Jag har börjat vänja mig med det här nu. Familjen Davies bor precis i utkanten av London, båda föräldrarna jobbar som läkare. Barnen heter Zara och Josh och är 5 och 7 år gammla. De vill att jag ska börja i November och stanna i 9 månader. Här ska jag jobba varje morgon och eftermiddag på vardagarna, så jag är ledig mitt på dagen och på helgerna, oftast. Arbetsuppgifterna är som hos de flesta andra; göra frukost, hjälpa dem till skolan, hämta dem, ge dem eftermiddags-te, läxor, leka och natta dem.

Fick mejl från mamman i familjen Ahmed, som ska ringa i morgon. Hon berätta lite om deras familj och skickade med bilder. De verkar också jättetrevliga! Har en kännsla av att beslutsångesten ommer göra sig påmind igen..

Non figurative-Black&White I






'Cause you don't have to keep on lookin' no more, Because I'm back




Okey, yesterday I had a bad day, för att citera Daniel Powter. But today I'm back! Har varit en bra dag idag :)
Tycker därför vi behöver väga upp gårdagen med lite possitivitet. I form av en lista på saker som gör mig glad ^^

-Nagellack. And go bananas on my toes. Just nu är de blåglittriga. Det gör inget att ingen ser dem. Kännslan av blåglittriga tår gör mig glad

-Läsa tidningen på morgonen. Lite tid för mig själv med youghurt och Barometern, är för mig en bra start på dagen

-
Hämta lillebror från golfen. Han verkar lycklig då. Och är de det han blir glad av, så är det fan i mig det han ska göra

-Kusiner. Jag har många. Och de är bra <3

-Fotografera och redigera. När man får till riktigt bra bilder, det är lycka

-Kännslan när man kommit hem från joggingrundan eller gymmet. Man är slutkörd i hela kroppen och känner sig så jävla nöjd med sig själv

-Människor som hör av sig och visar att de bryr sig. Ringer för att prata lite, skickar ett sms för att höra hur jag mår eller mejlar och berättar vad som händer i deras liv


Sådär ja! Nog blev den lite längre än den negativa listan? Nu kommer jag sova gott inatt ;)

I think I need a new town, to leave this all behind


Ny familj på G! Nu är det familjen Ahmed som jag ska prata med. De har två barn, Aman 9 år och Leila 4 år, bor i Wickford, Nära London och nära vattnet :) De har en hund och två katter, vill att jag ska jobba 10-15 timmar i veckan, dvs 1-3 dagar, plus några kvällar och helger. Vilket är det enda minuset med familjen just nu, väldigt lite jobbtimmar.. Jag som behöver sysselsättas hela tiden, vad ska jag göra med all min fritid? Kommer inte tjäna så mycket pengar heller. Men det kan nog bli bra ändå. Får se när jag har pratat med dem på fredag :) De vill att jag ska börja i mitten av November och stanna 6-12 månader. 




I think I'll start a new life,
I think I'll start it over, where no one knows my name,
I think that I'm just tired
I think I need a new town, to leave this all behind...

Couldn't be more true, Isn't it obvious that I love you




Mitt drömscenario just nu
Massor med Julior överallt
Kom hem nu underbara du!
Jag saknar dig
Julia, Jullan, Bullen, Julon, Puff, Nylander <3


Make a list, baby, Of the things I'll do for you



Majsåkern 29/9 2010. Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/7.1 ISO 200


Eftersom vi redan börjat dagen i negativismens tecken, kan vi lika gärna fortsätta ;)
Saker jag stör mig på:

-Folk som inte blinkar i rondeller. Vilket är alla. Vad är ert j*vla problem?

-När man precis rört ner müsslin i youghurten, så ringer någon, och när man pratat klart är allt en enda gröt. (Problemet uppstod pga. Pillis, hennes fel att jag började röra ner müsslin i youghurten. Problemets existens påpekades av Pange. Problemet kan lösas om man gör som Julia och äter samtidigt som man pratar :P)

-När man precis målat naglarna och så händer något, tex. det ringer och man måste få upp mobilen ur fickan, så allt förstörs och man måste börja om.

-Folk jag aldrig pratat med grattar en på facebook, bara för att det står där att man fyller år. Visst, ska väll inte klaga på att folk uppmärksammar ens födelsedag, det gör mig jätteglad. Men det känns lite olustigt sådär, eftersom de aldrig sagt något till mig innan, och egentligen inte hade en jävla aning om att jag fyllde år.

-Att min egen bror inte grattade mig på min födelsedag (hoppas du läser, och skäms ;P)

-Att Örebro, Göteborg, Gällivare, Stockholm, Perth, Oskarshamn och Stockholm har kidnappat mina vänner.


Känns lite som I-landsproblem. Men jag vet inte, vad tycker ni? ;)

I hope that you know all of my intentions were true, All that I wanted was you


Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/7.1 ISO 200


Kom på mig själv med att av gammal vana, per atomatik och ganska atomatiskt körde till gymmet. När jag väl kom dit upptäckte jag att jag inte alls var på träningshumör. Fick lixom tvinga mig egenom några maskiner för att inte ha åkt upp dit helt i onödan.

Och nu är jag sådär jobbigt rastlös. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på och är inte sugen på någonting. Inte ens det jag brukar tycka är roligt, lockar. Börjar få lite panik när jag dissar mina egna förslag gång på gång, och det slutar med att jag inte gör någonting alls. Det enda jag verkligen vill göra, kan jag inte göra. Suck. Verkar iaf som att jag fått i uppgift att handla, skjutsa till träning och vara plugghjälp. Alltid något att fördriva tiden med.

Nä, nog med negativa tankar för idag. Tycker vi inte om! Vad tog mitt possitiva jag vägen? Blir så när jag sover för länge på morgonen x) Ska ta o lyssna på Shakira och dansa som en galning så jag får tillbaka lite possitiv energi ^^

Fjärde Oktober Tvåtusentio


Bild från: http://mrsjennii.troop.se/2009/09/frukostbrod-mmm/

Det är inte bara internationella barndagen, världsdjursdagen, Franciskus av Assisis helgondag och min födelsedag. Utan framförallt, Kanelbullens dag! :D Jag åt en till frukost, hoppas ni äter någon innan dagens slut ni med.

Det är den 277:e dagen på året. Dagens namn är Frans och Frank.

Detta har hänt den 4:e Oktober
1904 - IFK Göteborg grundas
1975 – Sovjetunionen sänder upp Sputnik 1, den första konstgjorda satelliten runt jorden.
1970 – Janis Joplin hittas död efter en överdos, 27 år gammal.
1983 – En demostartion i Stockholm mot löntagarfonderna samlar cirka 75 000 människor, vilket gör det till en av Sveriges största demonstrationer genom tiderna.

Några andra som fyller år tillsammans med mig
Ludvig Roxström, Konfakompis, 1991
Lena Katina, rysk sångerska, medlem i t.A.T.u, 1984
Cristiano Lucarelli, italiensk fotbollsspelare, 1975
Jean Francois Millet fransk målare, 1814

Det finns alltså all anledning att fira idag! Det finns lixom alltid anledning att fira, bara man vill. Tar nu för givet att alla gör det på något sätt idag, tror du kan hitta något som är värt att fira. Om inte annat får du gärna äta en bit tårta och festa till att för min skull, det är okej ;)


Sleep for a while and speak no words in Australia



Min vän har lämnat landet och rest till Australien. Med en ryggsäck gav han sig iväg utan att veta var han skulle eller hur länge han kommer vara borta. Jag tycker det är jäkligt tufft. Han valde ju inte närmsta landet heller. För att citera far "Åkte du längre skulle du vara på väg hem." Antar att det var 26-meters såmaskin, pungråttor, utrikeska och 30 grader värme som lockar. Jag ska ju inte säga något, jag väljer ju regn och ..regn. Men jag har ju lite närmre hem iaf.

Det känns så konstigt, i tordags var kanske sista gången jag såg honom på typ ett år. Jag har lite svårt att ta in det. Det känns som att han alltid har funnits här. Men inte nu längre. Som pappa sa "Han kanske kommer hem igen om ett halvår, men då kanske du är borta, så det hjälper ju inte." Nä, precis. Grejen är ju att jag också ska resa bort . Det är många människor som jag inte kommer att träffa på ett år. Men det är lite för långt bort för att hantera just nu.

Jag hoppas iaf att du inte blir kvar där för alltid, (måste få bevisa att jag kommer slå dig även om du har motorcykeln) att du skickar många bilder, (Spec på 26-meters såmaskiner och pungråttor) och att du har det jäkligt bra!

RSS 2.0