Life is so strange, Destination unknown



Saknar studentens glada dagar. Saknar att bo i Berga med Pillis. Saknar att ha mina bästa vänner omkring mig hela tiden. Saknar att ha ett schema, och veta vad jag skulle göra imorgon. Alla pratade om att världen snart skulle läggas framför mina fötter. Och nu ligger den där. Men vad fan ska jag göra med den?

Jag har ägnat större delen av dagen åt att kolla upp skolor och fundera över det här med framtiden. Men kan inte påstå att jag blivit särskillt mycket klokare. Önskar att jag kunde höra mitt destiny calling. Måste man veta vad man vill? Nu? Har ju tyvär kommit på att om jag vill plugga till hösten måste jag börja ta tag i det här med ansökningar snart. Iaf börja med att komma på vad jag vill söka.
Jag som tyckte det skulle bli så skönt med lite tid i England, då jag hade ett år som jag inte behövde fundera på vad jag ska göra. Det sket ju sig ganska snabbt, när jag kom på att verkligheten inte ser ut så. För i den verkliga världen måste man planera sin framtid så jävla långt i förtid.
Det finns så mycket jag skulle vilja göra, och jag har insett att jag är nog närmre 40+ innan jag har pluggat allt jag vill, och har något en liknande utbildning jag skulle kunna få ett jobb med. Stor pension och inte alls mycket studieskulder! Eller?
Just nu (dvs. nu nu, det kan ändra sig imorgon) är jag sugen på:

Au pair i USA. Ett år i det stora Amerika hade suttit fint. Har länge varit sugen på USA, men vågade inte riktigt innan, plus att det är skitdyrt. Hade gärna pluggat där, men har fått acceptera att det har jag inte råd med. Har kommit fram till att au pair är nog det lättaste och billigaste sättet att komma dit.

Musikalutbildning. Ett år på folkhögskola med en kombination av de bästa jag vet. Sång, dans och teater hela dagarna. Kan inte bli så mycket bättre, tycker jag. Sen kommer ju problemet att det är så jäkla svårt att leva på det, om man bestämmer sig för att satsa på det. Kan man gå ett år bara för att det är roligt? (Plus att det är ett problem att det krävs audition, och jag kommer befinna mig i England)

Fotoskola. Kan inte bestämma mig för om jag vill arbeta med kameran proffesionellt eller låta den vara en hobby. Men är sjukt sugen på att få lära mig allt på riktigt, och har letat upp en hel del skolor som verkar riktigt bra. Men samma problem som med ovanstående, är det värt att dra på sig massa studieskulder om man sen inte gör några pengar på det?

Hälsa och friskvård. Ämnet är ganska stort, och jag vet inte exakt vad det är jag vill inrikta mig mot. Men jag tycker att det är intresant, och det känns som att en utbildning inom detta område är det bästa om man vill öka sina chanser för ett jobb. Men det finns så sjukt mycket att välja på. Hur ska man veta vilket som är bäst och vad som passar mig, bara genom att läsa några rader på en skolas hemsida? Allt hade känns litelite lättare om jag var i Sverige och kunde besöka skolorna och gå på intervjuer m.m.

Detta är vad jag väljer mellan just nu. Men som sagt, nästa månad kanske jag är inne på nått annat? De flesta har sista ansökninsdatum runt mars, april. Så jag har ju fortfarnade lite tid att fundera, men jag önskar att jag hade mer. Visst, jag måste inte börja plugga nu till hösten, utan ta lite mer tid att tänka. Men jag pallar inte att gå hemma någon längre tid. Jag höll ju på att få panik bara de få veckorna mellan sommarjobbet och England. Och det är ju inte så jättelätt att få jobb nu (och lagårn är ju precis nymålad :P)

Okej, ingen panik och ångest nu, Elin! Det löser sig ska du se! (Bara du ser till att snabbt komma på vad du ska göra med ditt liv) Gaaaaahhhh! Vill bara dra täcket över huvudet. Men jag vet att jag skulle bli rastlös efter ca 5min, så det skulle inte lösa något.. Men Hey, jag mår bra. Oroa er inte i onödan.

Bara ett år till nästa gång

Har så mycket bilder jag vill visa er från julhelgen. Men alla bilderna finns i systemkameran, och den var jag snäll nog att lämna hos far på Ön. Så det får nog vänta ett tag till. Men jag nallar lite på mammas bilder, så får ni se en del av min julafton :)


Kusiner <3

Anna skapar mysstämning

Årets version av tomtens hjälpredor

Varför lyssna på julskivor, när man kan få underbara liveversioner av proffskusinen?

.


Hemmet är där ditt hjärta är

Ville bara säga att jag tog mig hem utan större problem. Bara lite förseningar, men så små att de inte ens går att klaga på. Så otroligt skönt att komma hem igen! Och far o bror hade skött julpyntningen så bra så, vad oroade jag mig för? Gjort om halva huset hade de också hunnit med, medan jag var borta. Snyggt värre!

Nu har jag hunnit med att fira vanlig, traditionell, svensk jul med dem jag älskar allra mest. Kalle Anka, glögg, julskinka och släkten. Precis som det varit i 18 år. Varför ändra på ett vinnande koncept? :)
Efter en bilfärd genom Ölandsfåken, tog vi oss till slut till Kalmar, och jag kan nu även bocka av den årliga utgången på juldagen. Även om jag inte fick chansen att träffa riktigt alla jag hoppades på (bl.a på grund av snö), så var jag i mycket gott sällskap och det blev en bra kväll :)

De närmsta dagarna ska jag föröka hinna träffa så många som möjligt, och jag vill inte vara ensam en minut! Så hör av er när ni har tid att ses!

Njut nu av det sista av julen!
Snöpussar

Livet leker!

Det verkar faktiskt som att jag ska få komme hem! Jag ser ljuset i tunneln! Heathrow ska förhoppningsvis fungera mycket bättre imorgon, och mitt flyg är än så länge inte instält. Vi hoppas bara på att jag tar mig till tåget, och sen till bussen, till flygplatsen, lyckas ta mig till Stockholm, och att sen bussen går hem. Ah, ser fram emot att vara på resande fot i typ 17 timmar imorgon ^^

Med all denna oro för om jag ska ta mig hem eller inte, har liksom julkänslan försvunnit lite. Den riktiga julstämningen är inte riktigt här. Jag som älskar alla julförberedelser! Det är lite svårare nu. Och jag kommer ju tillbringa störe delen av dan före dopparedan i bil, på tåg, buss och flyg. Så det lär ju inte hjälpa. Har inte ens julmusik i mobilen att lyssna på. Får packa ner en lussekatt ;)

Dagen har flytit på bra, och jag har varit på bra humör hela dan, just för att jag nu tror att jag kommer få komma hem. Missförstå mig inte, det är inte så att jag är desperat för att få komma härifrån, jag trivs bra i familjen. Men jag ser fram emot att träffa alla älsklingar hemma, och fira jul med de bästa ♥
Idag har jag, Anna och Isabella bygt en snöiglo. Eller tja, början till en iaf. Allt började väldigt enstusiastiskt. En hel del tjaffs och bråk i mitten, om vems sätt som var bäst att bygga på, att den andra inte uppskattade den andres arbete, och bara bestämde vad hon skulle göra, det började rasa osv. Men lagom tills det blev mörkt fick vi ihop det riktigt bra, och slutade som vänner. Sen bestämde vi oss för att göra klart (den omöjliga delen) taket imorgon. Ville inte påminna dem om att jag inte är här då, mohaha ;)

 

Nu ska jag ner och dela ut julklappar och spendera några sista timmar med la familia, innan jag åker hem. Vi ses snaaaaart! :D


I'm driving home for christmas ...Eller?


Ehe, jo det ser ju bra ut. Önska mig lycka till. Håll tummarna. Be en bön. Skotta snö. Eller nått


"Det har varit en kaosartad dag i flygtrafiken.
Efter stora förseningar på Heathrow stängde flygplatsen helt - och tusentals svenska passagerare blev fast.
- Vi är mitt i julhelgen och det är jättetråkigt att så många drabbas, säger Elisabeth Manzi, informationschef på SAS. "


"Snö och kyla skapar kaos i stora delar av Nordeuropa. Bilar kör fast på motorvägar och flygtrafiken drabbas svårt. "Det är totalkaotiskt och nästan humoristiskt", säger Erik Helmerson som sitter fast på Heathrow.
London Heathrow, världens mest trafikerade internationella flygplats, stängde sina start- och landningsbanor på grund av snöovädret som drog över den brittiska huvudstaden i dag."

"Även flygplatserna Gatwick och Luton samt Birmingham Airport tvingades stänga eller minska flygtrafiken.
Snöfallen på kontinenten orsakade trafikstörningar och påverkade trafiken till Sverige.
British Airways tvingades ställa in fem Arlandaflygningar. Två SAS-flyg, ett från Arlanda och ett från Luleå, flög mot London men tvingades vända tillbaka till Sverige. Det var osäkert om ett kvällsflyg från Arlanda skulle komma iväg.
Flygplatsen i Frankfurt ställde in cirka 170 flygavgångar i dag. I går ställdes 560 av totalt 1 400 flygningar in av samma skäl. Cirka 2 500 passagerare blev då strandsatta på flygplatsen under natten. Många flygningar från Amsterdams flygplats Schiphol fick också ställas in.
Även motorvägstrafiken i Storbritannien hade svåra problem i snöovädret och hundratals bilister blev fast i sina bilar som inte kunde sig fram på den viktiga motorleden M6 och vissa tvingades övernatta i sina fordon."

"Trafiken är fortfarande begränsad från Europas stora flygnav. På Londonflygplatsen Heathrow var bara en av två start- och landningsbanor i gång.
Snöandet väntas fortsätta över julhelgen. På juldagsmorgonen kommer Sverige sannolikt att vara mer inbäddat i snö än det tidigare rekordåret 1981"


Dan före dan före dan före dan före dopparedan

Med tre par byxor, två jackor ochh oräkneliga antal strumpor ignorerade jag förkylningen och gav mig ut i pulkabacken med Isabella. Är man au pair så är man! ;) Utsikten från deras pulkabacke är Quite amazing!


Jag bor i ett land där allt stannar pga av lite vita flingor




Varje bild har en version med Isabella och en utan. Tyvär får ni ju inte se de andra ;) Möjligtvis om ni frågar lite snällt privat, men jag kan inte lägga ut dem på bloggen.

Det verkar som att jag får förbereda mig på en engelsk jul, och sova på soffan tillsammans med deras mormor. Heathrow är stängd, det är jättemycket problem på vägarna, tågen går inte, och det ska snöa mer. Just nu är jag inte ens besviken. Jag har inte fattat det än. Det är bara tomt. Jag har räknat ner dagarna så länge. Fantiserat om hur det kommer att bli när jag äntligen får träffa er alla igen. Men nu vet jag inte längre..
Även om vi är två om att fastna här, så får ju hon iaf fira med sin familj. Och jag tycker ju jättemycket om dem, så det är ju inte jobbigt på det sättet att behöva stanna. Det är ju bara det att det inte är min familj. Och det var inte riktigt vad jag var inställd på.

Men vi ger inte upp hoppet än, okej? SnällaSnälla, håll tummarna för mig!

En hyllning



Åh, vad jag tycker om flickornas mormor! Inte bara för att hon gör mitt jobb så mycket enklare. Hon går ut med hundarna, stryker, gör hästarna om jag vill. Och tjejerna tycker så mycket om henne så de spenderar gärna tid med henne, eftersom hon inte är här så ofta.

Men också för att hon är så genomsnäll, godhjärtat och som en typisk mormor ska vara. Hon behöver ju inte uppfostra dem, utan hon kan bara skämma bort dem, göra vad de vill, och älska dem gränslöst. Och det är precis vad hon gör.

Och hon är likadan mot mig. Hon orar sig när jag är sjuk, frågar om jag vill ha te och en kaka, om jag vill ha hjälp med något, frågar om mina framtidsplaner och hur jag trivs i England. Hon "tröstar" mig och säger att jag inte behöver ta illa upp när Lisa blir sur på mig, att det bara beror på att hon är trött och stressad. Hon har fixat allt med tvätten (som var det Lisa klagade på att jag inte hade gjort). Och igårkväll kom hon upp till mitt rum med en kopp med naturläkemedel/hälsokostgrejset hon köpt åt mig, som ska vara bra mot förkylning. Den lilla omtanken gjorde mig så otroligt glad!

Känns som att jag har fått en tredje mormor! Och nu är det bara sex dagar tills jag får träffa den bästa av alla mormor'ar. Nämligen min egen ♥


It doesn't show signs of stopping, Let It Snow





Detta var vad jag vaknade upp till idag. Blev sådär barnsligt lycklig. Det varde i typ en halv minut, tills jag istället började oroa mig för om jag skulle kunna ta mig till Reading eller inte. Gick ner till de andra, och blev på lite bättre humör när det visade sig att deras mormor inte heller kunde åka någonstans, så hon stannar ett tag till. Och det är alltid possitivt! ^^ Men sen deppade jag en stund till, för jag gick ner till tågstationen och det visade sig att det inte gick några tåg alls för tillfället.

Det som är bra med detta är: Jag kan ägna hela dagen med att satsa helt på att bli frisk. Jag kan inte göra av med massa pengar. Deras mormor är kvar. Det är vackert, och ger julstämning

Mindre bra: Jag kan inte köpa de sista julklapparna. Jag har ingen möjlighet att träffa de sköna människor jag hade tänkt spendera dagen med. Jag är nu livrädd för hur det kommer bli om det ser ut såhär på torsdag. Vill inte, vill inte, vill inte spendera julafton på flygplatsen!

Vi håller tummarna! Hörde förrsten att typ alla är utan vatten hemma? (Eller så var det för att alla skriver om det på facebook? :P) Men jag hörde också att läckan var lagad, så att ni snart får vatten igen. Jag ska tänka på er medans jag tar ett varmt bad ;)

The best things in life are free



Har alltid varit den som försöker spara delar av mina ekonomiska inkomster. Även om jag så lever på bidrag eller sommarens lön, så vill jag lägga undan lite. Men som au pair är det väldigt svårt. Och jag får nog bara aceptera att det är så det är. Lägenhet och pension får helt enkelt vänta. För man blir inte så jättetät på au pair-lön. Och allt för mycket av lönen går till språklektioner, tågbiljetter och kaffe. Jag klagar inte, det är absolut tillräckligt för att jag ska klara att leva, med tanke på att jag får hus och mat. Så visst går det att snåla om man vill, och istället lägga undan pengarna till senare. Men då blir ju inte hela Englandsupplevelsen lika rolig, right?

Så jag har bestämt mig för att skippa sparandet för denna korta perioden av mitt liv. Istället kosta på mig att prova en ny resturang, en extra resa till London, en guidad tur på ett okänt ställe, danslektioner och tågbiljetter hem till en vän. Allt för att jag ska få ut så mycket som möjligt av detta Englandsäventyr, och ge det en liten guldkant. Framtiden får vänta. I'm right here, Right now


Kloka ord och pyssel i photoshop


And if that don't do, Then I'll try something new



Bluebellwood 16/11 2010.
Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/5.0 ISO 200.


Innan jag kom till England hade jag aldrig smakat sushi. Och nu, bara några dagar senare, ska jag ge mig på konsten att göra dem själv. Eller inte själv, jag är ju i gott sällskap av Bruno o co. Så jag litar helt på dem. Men först; en liten stunds mer arbete.
Xoxo

I'm not leaving now

Detta blir ett inlägg med väldigt blandade bilder från den senaste tiden :)

Julshoppning och bio tillsammans med Marc, Sunghyo och Julie, som slutade på Giraffe (Den svenska cidern är faktiskt inte min!)

Var i London och såg barn-luciatåg. Lite luciastämning i alla fall :)

"Have a kiss under the mistletoe and make the tree light up"

Julbelysning i London

Christmasparty at languageschool

Delar av buffén av internationell mat. Gissa vad jag bidrog med ;)

Efter julfesten gick vi vidare till ett annat ställe i Reading (Och jag har äntligen hittat ett bra ställe att dansa på, lycka!) Jag sov två timmar, spenderade hela lördagen i Windsor och babysitting på kvällen. Det gäller att utnyja dygnets alla timmar ;)

Efter att ha sovit i 12 timmar, var jag på söndagen redo för Oxford, tilsammans med två killar jag träffade på julfesten. Vi gick med karta och kamera i högsta hugg, besökte museum, julmarknad på slottet, engelska pubbar och kände oss väldigt mycket som turister ;)

Julmarknad på Oxford castle

Det får räcka för denna gång. Vi hörs snart igen :)

.


I really feel, That I'm losing my best friend


Bluebellwood 16/11 2010.
Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/5.0 ISO 200.

You and me
We used to be together, Everyday together always
I really feel, That I'm losing my best friend
I can't believe, This could be the end
It looks as though you're letting go
And if it's real, Well I don't want to know

Don't speak, I know just what you're saying
So please stop explaining, Don't tell me cause it hurts
Don't speak, I know what you're thinking
I don't need your reasons, Don't tell me cause it hurts

Our memories. Well, they can be inviting
But some are altogether, Mighty frightening
As we die, both you and I
With my head in my hands, I sit and cry

It's all ending
I gotta stop pretending who we are
You and me I can see us dying
are we?


It's more than a feeling


Bluebellwood 16/11 2010.
Nikon D5000+ Tamron 18-200/3,5-6,3 XR Macro
f/6.3 ISO 200.

Ibland känns det som att jag är hormoniellt manodepressiv. Är det möjligt? Dagarna går upp och ner som en bergochdahbana, och jag håller på att bli galen. Ena stunden är jag på topp, och nästa så är det raka motsatsen. Skiftar från den ena timmen till den andra.

När allt är på topp är det ju inga problem. Men sen känner jag mig som en tickande bomb, och vill bara krypa ur skinnet. Allt och inget får mig att börja gråta. När det inte går precis som det ska så bryter jag ihop. Jag känner inte igen mig själv. Och det sliter väldigt mycket. Speciellt när man måste vara social hela tiden, ta hand om hästar, hundar och barn, och bor i en familj som inte är sin egen.
Visst hade det varit fint om man flög fram hela tiden. Men jag vet att man inte kan vara på topp jämt. Men ett mellanting hade varit fint. Jag behöver inte skratta mig igenom varje dag, jag är bara nöjd om jag slipper ångesten, och bara kan få vara lite sådär lagom tillfreds med tillvaron.

Men de där topparna, det är de jag lever för.
När varken tovigt hår, försenade tåg, glömda instrument eller olydiga hundar kan få ner mig från molnen.
När varje dag är ett äventyr, en bild av dig ger mig fjärilar i magen, en bra låt får mig att dansa fram på gatan, ett minne får mig att skratta högt, jag hälsar på alla jag möter, en promenad med hundarna gör min dag, och jag är så lycklig bara för att det är så underbart att leva! Det är så det ska va, och det jag kämpar för

Männen i mitt liv. Jag saknar dem ♥



Wierd things in England III

Barnens skola

1. Schemat. De går i skolan mellan kl åtta och sex. De har typ två lektioner, rast i en timme, två lektioner, rast i en timme osv. De tre sista timmarna leker de bara. Jag vet inte hur de känner, men jag hade gärna haft lite mer effektiv tid i skolan, så jag fick mer tid hemma

2. Terminer och lov. Har inte full koll på när deras terminer börjar, men de är inte samma som i Sverige. Tror de slutar skolan i Juli någon gång.. Deras sommarlov och jullov är två månader!

3. Skoluniform. Det finns ju många delade åsikter om detta är bra eller dåligt. Det är väll bra att man aldrig behöver fundera på vad man ska ta på sig, och att man inte kan bli retad för sina kläder osv. Jag vet bara att Isabella iaf inte tycker om det. Hon visade mig hur hon brukar rulla upp kjolen, så den blir kortare (precis som i Georgina Nicolsons dagbok xP)

4. Könsuppdelningen i idrott. Vad jag förstår har tjejer och killar idrott tillsammans. Men tjejerna har ett eget innebandylag, för de är bättre på det än killarna. Tjejer spelar inte ishockey och basket. Isabella var jätteförvånad när jag sa att det finns fotbolls-, hockey-, och basketlag för tjejer. Och att också tjejer kan boxas. Hon berättade om en jättekonstig tjej i hennes klass som brukade spela fotboll.. Det är självklart inte barnens fel att de tycker det är konstigt med tjejer som spelar fotboll, men det gör mig så upprörd att de vuxna delar upp det på detta sättet!

5. Hårda regler. De får inte ha smink eller nagellack. Hårbandet måste vara brunt, grönt eller svart. De får en utskällning om de inte har tex sin jacka med sig. Hörde om en pojke som fick kvarsittning för att han hade vinkat till en vän genom fönstret. Lite skillnad mot Sverige. På vissa sätt kan det väll vara bra, men ibland känns det lite överdrivet?

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill

Jag älskar det här stället mer och mer för varje dag! Att det är så jäkla fint häromkring, gör det helt klart lättare att trivas. Mitt nya favoritställe är "Bluebellwood". Skulle jag få hemlängtan, ska jag helt klart gå dit. För att promenera omkring där motverkar det ganska bra, jag mår så bra där. Speciellt om jag har kameran med mig. Tänkte därför göra ett försök att visa er varför jag gillar det så mycket. Det är inte alltid så lätt att fånga verkligheten på bild, men jag har gjort ett försök.
Skulle det nu vara någon (?!) som inte tycker att jag är skäl nog att komma till England, så är naturen här det. Mitt råd är att komma till våren, för då ska tydligen skogen verkligen göra skäl för sitt namn.


















Vi ska vara fria, men varför och från vem? Vi ska spela svåra, och aldrig längta hem




Det har inte varit så mycket uppdateringar om vad som hänt här de senaste dagarna. Men jag säger som Julia, det betyder inte att det har slutat hända saker. Tvärtom, det händer mycket mer, vilket gör att jag inte spenderar lika mycket tid här. Och det borde vi bara se som possitivt tycker jag :)

Sen sist så har jag hunnit med några lektioner på skolan, träffa Maria (en au pair från Tyskland), handla lite julklappar, se Unstoppeble på bio, provat en ny pub, varit i London, sett luciatåg i Svenska kyrkan, druckit mycket kaffe och varm choklad, halvt frysit ihjäl, varit barnvakt, strykit, hittat svenska köttbullar, skaffat bankkonto, köpt en klänning, beställt massa julklappar på nätet, fått ett vykort från mamma och ett från mormor.

Så har hunnit med en hel del. Idag tänkte jag bara vara hemma och ta det lugnt, tills jag måste jobba igen. Jag har varit iväg på något varje dag nu, så kände att jag behövde en dag att inte göra någonting på. Hittade 17 again, där nere så jag vet nog vad jag ska fördriva min dag med :P

Liten uppdatering av önskelistan:
Den första Desperate housewives-boxen har jag beställt själv, så den är struken. Likaså har mormor lovat att betala flygbiljetten. Tack! <3 (Men pengar går åt ändå, så känn er inte ledsna för det)

Kan inte förstå hur jag kan ha missat dessa när de gick på bio? Var befann jag mig? I fel stad? Fel land? Gaaahhh! Aja, nu är de (snart) ute på dvd, och jag måste se dem nån gång på nått sett ;D


http://cdon.se/film/step_up_3-10691674
http://cdon.se/film/streetdance-8984813

.


Kan ni förstå mig?

Jag vet. Jag skulle inte. Jag trodde verkligen att jag kunde stå emot. Men alla andra gjorde ju det! Jag brukar inte falla så lätt. Men tillslut så blev det så i alla fall. Blev väll inte riktigt som man brukar göra. Blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag blandade och improviserade. Inte alltid det bästa alternativet kanske. Men just då kändes det så bra. Nu efteråt, kan jag se att det kanske blev lite mycket. Men nu är det ju inte så mycket att göra.



Men jävlar vad gott det var!

Det var lite mer jobb än det brukar vara hemma.(Men hade inte riktigt lika mycket problem som denna tjejen: http://www.update.uu.se/~jolkkonen/lusse.html) Men till slut fick jag ihop det. Fick baka på torrjäst, eftersom vanlig jäst typ inte existerar här. Då måste man gå till en bagare och be att få köpa lite.. Vissa ingridienser är lite halvkonstiga, allt är på engelska och måtten ska vi inte tala om. Men goda blev de i alla fall :D

Nu sitter jag här med tända ljus, tryckt i nejlikor i apelsiner, äter lussekatter och lyssnar på julmusik. Och jag är sp lycklig! Det är inte så mycket som krävs just nu, känner mig som ett litet barn igen ^^ lite snö och en adventskalender så är allt bra ;)

Men saknar er alla där hemma! Hade varit fint med lite adventsmys med de bästa <3


Be Careful Of Who You Love


RSS 2.0